Inrutad människa

Viktor påstod just att jag är en såndär inrutad människa. Det stämmer nog ganska bra. Jag vill ju vara öppen för nya saker och nya tankesätt och nya sätt att se på livet. Och nya sätt att leva. Fast när det väl kommer till kritan så vill jag ändå spotta ut min sista tand på stället där jag tappade den första. Och använda musen på höger sida om tangentbordet och inte nedanför datorn på Vikors säng.

Ännu en dag i Japan har förlöpt. Idag hade vi en lite slackerdag efter gårdagens flängande. Vi fixade ryokan - japanskt gästhus i Kyoto. Hoppas att det blir najs. Det kostade bara 2500 yen per person - det är 15,50 euro. Vi pallrade oss till ett shrine - en shintoistisk helgedom. De höll på och förberedde sig för morgondagen - de firar nyåret på nårsdan med sin släkt. Det är den största högtiden på året för dem.

Vi åt sushi på en rullande band restaurang - det kom fat med två sushibitar som man fick ta. Varje fat kostade 105 yen - typ 65 cent. Det fanns några vegetariska - med ägg och med gurka. Det var nog helt gott. Annars har ju det där med maten varit ett problem här... Men efter vi hade ätit inhandlade jag nödproviant i form av frukt och morötter. De har en massa mysko grönsaker som man inte känner igen. Min resebudget som jag tänkte följa har det inte gått så bra med. Men, men. Nu skall vi fixa oss inför nyårsfesten i World trade center på femtifemte våningen, 256 m högt upp!

Jullov och Japan, Osaka

Hejsan bloggen!

Jag har varit julledig och lite besökt Åva och lite Mariehamn och lite Åbo innan Japanresan tog sin början. Jag hade diarré två dagar innan. Men den gick över innan flygresan påbörjades. Flygresan var förövrigt nio timmar och jag skulle ju sova var det tänkt men det gick inte så bra. Satt bredvid en fransk dam som var påväg från Frankrike till en ö mellan Japan och Australien. Ännu en flygresa på 12 timmar väntade henne. Jag var glad att jag bara hade nio timmar. Men det kändes ändå kort. Flygmaten var helt ok, hade beställt vegetariskt på förhand. Så kom jag ner och flygplatsen var stor och på en stor ö, men såg Viktor direkt. Passkontrollanterna och väskkontrollanterna hade fina uniformer i skrikblått och häftiga hattar eller kepsar. Så åkte vi (pendel)tåg till Viktor, det är inga stolar i rad här utan som soffor så man sitter mittemot varandra. Sätena är som av grön eller röd velour eller nåt och vackra!

När jag var framme hos Viktor i hans hus så var jag trött. och nannade lite. Det är lite jobbigt att Viktor bor 20 minuters gångavstånd från stationen. Men jag har redan vant mig. Och nu så blir jag skjutsad på Viktors cykel. Vi åt Okonyomiyaki - en japansk rätt som man lagar på en varm platta på bordet. Man sitter som i "träsoffor" i höjd med bordet och man har benen under bordet. Jag var sådär överlag rätt get lagad och tuttade lite hos Viktor från och till. Hans internat är äckligt, speciellt i köket verkar ingen städa. Rummen är inte så farliga, men fönstrena drar, det är bara enkla fönster.

Idag så har vi flygit och farit. Först skulle vi fara till Expo parken, där de hade världsutställning 1970, men den var stängd. Så vi for till Umeda istället. Umeda är Osakas norra centrum där det finns mycket av allt. Vi var till exempel in i en klädbutik med sju våningar. Vi var också upp i Umeda Sky building och kollade in stan från 170 meters höjd. Sen så for vi också till ett stort rött pariserhjul i hep5 - ett shoppingcenter. Ikväll var vi på ett Onsen - ett japanskt bad med små varma och en kall bassäng. Det finns också bastu (med TV) och ett varmt rum där man kunde peela sig med salt. Det var skillt för kvinnor och män och man badade naken. De hade en massa seder även där...

Det är konstigt, jag är inte så hungrig här. Men bra är väl det, för det finns inte så mycket vegetarisk mat här. Idag så har jag smakat på en japansk slemboll. Det var risdeg som de bankade på gatan. jag fick kräkreflexer, men försökte hålla god min.

De har många mysko seder här - till exempel så när man går in i en butik eller restaurang så ropar alla irasshaimase!! - välkommen (direkt översatt du kom!) och sen när man går så tackar de för att man kom. Om man köper nåt så sätter de saken i en påse och så tejpar de fast påsen mellan handtagen.

Besök

Pappa är här. Han ligger nu på soffan och himar efter kaffet. Jag skulle visa honom internett, men det var inte så lockande...

I onsdags var jag tärna för utbytesstudenterna då jag var med och arrangerade julfest för dem. De var till och med tysta till en början då vi sjöng natten går tunga fjät. Det var roligt att vara tärna, senast jag var det var väl i Brändö. Insåg att det var SEX år sedan jag flyttade hemifrån. Nog fick man julkänsla.

Nu så...

Idag har jag satt upp lister i mina tre fönster i rummet. Det drog ganska mycket ifrån dem. Det var första gången jag gjort det. Så här går det till: man tar bort de gamla listerna. Man rengör platsen där de varit noggrant med oljefri aceton (finns att få på apoteket) och sätter sen dit de nya listerna (jag fick en rulle av vaktmästaren). Det var ganska roligt tills jag skulle stänga de sista två innerfönstrena. Det gick inte. Så nu borde jag fixa det. Men orkar inte nu.

Det jag gjort fel är att använda båda remsorna. Dendär listtejpen består alltså av två band bredvid varandra. Det är nog meningen att man ska dra isär dem och använda bara den ena, som jag gjorde på ytterfönstret. Men men nu är det ju som det är.

Glöggrundan

Jag har varit på glöggrundan. Det har varit en hektisk kväll med vacker adventskonsert i domkyrkan från sjätte raden framifrån och så glöggfester hit och dit och så köande i timtal kändes det som men inte var det ju så egentligen. Jag påmindes och blev nostalgisk när de julsånger som Madelene brukat sjunga. Nostalgi. Innan. Innan mycket.

Det har gått en tid

Nu har det gått en tid.

Under hösten så har jag lyssnat och haft den här låten på huvudet:

Jag vill ha din ryggrad här.
Fäst den i mig.
Jag är alltid tryggast när
Du är en liten bit ifrån
En rörelse i ögonvrån, en rörelse i ögonvrån.

Lägg dig ner i gräset nu.
Du är så varm här.
Jag vill ha min tunga där du är, så nära att du blir våt
Men så nära får ingen gå. Så nära får ingen gå. Så nära får ingen gå.

Lägg dig ner precis som du alltid gör när
Jag vill ha min tunga där du är
Så nära att du blir våt,
Men så nära får ingen gå, så nära får ingen gå, så nära får ingen gå, så nära får ingen gå.


En dag i veckan så vaknade pappa mitt i natten av att det var en katt som strök sig mot hans ben i sängen. Snuttan och Molli brukar inte göra så. Det visade sig att det var grannens katt som hade tagit sig in genom kattluckan och upp i deras säng.

Jag vill så mycket. Jag vill för mycket, så jag kör över folk och de blir rädda, och sen är det inte roligt mer.

Lite trött på dig...

Hejsan bloggen,

jag är lite trött på dig för tillfället. Tycker att du kan vara lite krävande ibland. Hur ofta vill du egentligen träffas? Det känns jobbigt att alltid tänka att nu borde jag nog möta dig här på blogger.com. Och jag kommer ju alltid för sent på det.

Men du kanske är intresserad av vad jag gjort på senaste tiden? jo jag har ju varit på resande fot tills i tisdag. Och i veckan har jag inte mått så bra, men sen i torsdags så vände det. Men har inte fått så mycket studerande gjort... Suck. Jag har dåligt samvete för det. Har börjat en kurs i jämställdhet och värdegrund. Verkar väldigt intressant. Skall ha Malin Gustavsson som lärare, jej! Så i torsdags var jag på en halloweensitz med ESN. Det var kul. Jag hjälpte till, men det var inte så mycket att göra, vi fick sitza också. Jag var utklädd till hippie. Sen så gick vi på sydamerikansk afton på Åbo Diskotek. Var lite besviken på musiken... Men hade väl för höga förväntningar. Pratade med en gulis-SFare från Houtskär, roligt att någon annan från skärgården också är där. Pargas räknas som vanligt inte... Böt också några ord med en venezualsk kille med ett enormt hår. Det var verkligen skitcoolt, jättelockigt och stort. Igår så sov jag länge och så var Linda hit. Vi åt och så såg vi på Brokeback mountain och på Så som i himmelen. Hade velat se Brokeback länge, men typ alla har ju sett den redan. Men den var bra, lite lång kanske. Idag skall jag chilla... Och kanske skriva den där uppsatsen jag redan borde ha fått gjord. Suck. Jävla sjukdom.

I

Rosendal och tro

Kära bloggen,

idag har jag varit till Rosendal. Det är ett ställe 2 timmar med båt ifrån Bergen. Det var en snabbgående båt, kändes ungefär som en stor snurra. Väl framme i Rosendal så såg jag helt lost ut. Det första som hände mig var att en man kom fram till mig och förklarade var slottet Baroniet, det minsta i Norge. Den är byggd 1677 i renessansstil. Framför herrgården fanns det en fin rosenträdgård. Vandrade också halvvägs upp till ett fjell och såg en ren, första gången som jag såg det, jej!


Nu ber Q. Hon ber en morgonbön på en halvtimme. En dagsbön på en timme. En kvällsbön på kanske tio minuter. Hon är lugn och balanserad. Hon är katolik. Har funderat på det där med tro. Tidigare var det självklart, man var med i kyrkans barnkör, man ville bli präst, man gick i kyrkan på högtider, konfimerade sig, jobbade ett halvår som kyrkvärd, var då i kyrkan 3 söndagar av fyra i månaden. Idag går jag i kyrkan till jul. Och på begravningar då någon i byn dör.

Det där med mitt internetberoende

Är på resa. Tycker att man skulle kunna vara utan det, men icke. Har varit i Mariehamn på valkampanj och valvaka, sov hos partihövdingen. Sen Stockholm, morfar och så Uppsala för Sofia, Melle och Linnea. Och så fick jag Palupation(?) av sofia, hon tog ut alla ben och muskler hon lärt sig. Och så strosade vi lite i Uppsala. Var till favoritbutiken där - hattbaren och köpte en fin huvudbonad. Lite 1920-talsinspirerad som värmer skönt när det blir kallt. Sen så bar det av med tåg till Arlanda och vänta där - och tada - prata med en ålänning på väg ut i världen.

Flög till OSlo och nattågade till Bergen. Ganska tuff natt. Sov sedan hos Q. Och det är så skönt att vara med henne, allt är så lugnt och hon är ordentlig och vill inte för mycket. Igår vandrade vi upp till Flöjen, byefjelle här, fin utsikt, och turistattraktion. Det var ganska tungt att gå uppför fjället, speciellt i början, men sen blev det lättare men iaf så sluttade det ju alltid uppåt. Det tog oss ungefär en och en halv timme upp (med ett tiotal fotograferingspauser) och 45 min ner.

Idag har jag varit till Q skola och varit med på en föreläsning som handlade om storhjärnan. Sen så gick vi hem och åt och så fick jag ont i magen och så gick vi ner på byn och såg oss runt lite på Bryggen och så gick vi till en Vietnamesisk butikk, där jag köpte en olja som var Vietnamns motsvarighet till Tiger Balsam. Och så åt vi på Vietnamesisk restaurang och det var kjempegött oc hså gick jag till Fedtex, där jag köpte två lusekoftor. En handstickad och en kofta som är ett sådant hantverk att det är obeskrivligt (norsk design)...


Nu har jag just sett på när Q fixat min matsäck tills imorgon, jag skall fara på en kryssning till Rosendal, skall se fjordar på vägen dit, och så är det några sevärdheter där också. Skall bli kul att se vad det är för nåt...

Imorgon kväll bär det sen av till Oslo och ungdomens nordiska råd med nattåget. Jej!

Mycket

en bekant som varit in på min blogg konstaterade att det var förvånansvärt lite politik. det beror nog på att det är förvånansvärt lite politik i mina tankar nuförtiden. Det har mest varit identitetsfrågorna som malat i huvudet.

Annars hade ju den här tiden varit optimal för politikskrivande - lagtings- och kommunalval på Åland skulle ha gett ett brett uppslag med frågor. men icke. har nog följt med, men inte orkat bry mig. allt känns så småskaligt och fjuttigt att läsa om den aktuella politiska agendan på Åland när man är på fastlandet, och det händer så häär mycket saker hela tiden <---------------------------------------->

men men, min analys av valresultatet:

det är alltid lönande att vara i oppositionspartiet. det är som sagt alltid bra att ha flera åsikter inom ett parti och en bred ideologi (jmfr sfp). många som tidigare röstat på brabro var sura på henne så de tog viveka istället. man hade en massa gamla rävar som drog röster.

fs lyckades inte ha nån erfaren kvinnokandidat efter harriet lindeman och hade få kandidater överlag (men wille var ju bra). om man röstar på de obundna känner man att man inte behöver binda sig och ta ställning, man röstar ju inte på ett "riktigt" gammaldags parti. där får ju alla också vara med. åf anses vara mer rumsrent idag än igår pga att vissa blivit utkickade (och OBS gått över till obundna) och att halvkända ställt sig bakom partiet.

sossarna förlorade på att Barbro minskat i popularitet. dessutom lyckades man inte hitta en lika stor röstmagnet som lasse wiklöf. och så har man varit i regeringen.

centern gick framåt då britt lundberg fick 200 röster fler än i förra valet. det var hon välbekänt av så pass mycket energi och hjärta hon har lagt ner på politiken.

hut var bara palleralla.

Cornelis

Cornelis Wreeswijk. Lyssnar på P4. De har ett program om honom där. Och jag fascineras av hans liv som var kringflackande, präglades av alkoholism, snedsprång, framgång och skattefusk. Och vilken glöd från hans penna och från munnen.

Fler än 600 låtar, dikter, filmer... 25 år. Ett hårt liv.

Jag är Lilla My

	Hvem er du i Mummidalen?
	Mitt resultat: Lille My Du er Lille My! Du elsker spenning og er veldig rampete. Du er også veldig direkte og sier ofte ting rett frem uten å tenke over hvem du kan såre.
	Ta denne quizen på Start.no

nåt smart. jag skulle skriva nåt smart.

suck. ja, jag skulle skriva nåt smart. jag hade det i mitt huvud men så flög det därifrån, suck...

har varit på yoga och på en fyra timmar lång föreläsning idag. Alltså inte studerat alls.

Deadlinen på onsdag kommer emot. MÅSTE.

you made my day

"suck. hej, hej. suck."

you made my day.

hmm... jag skulle ju läsa euroopalaisen hallinto-oikeus boken

ja, jag gick hem tidigare för att läsa i förvaltningsrättsboken på finska. Skall göra mitt bästa för att förstå vad som står där, och för att göra det måste jag läsa högt för mig själv. 44 sidor. Men det blev facebook för hela slanten istället.

Idag glömde jag i min tankspriddhet min plånbok bredvid datorn i biblioteket. Jag fick hjärtat upp i halsen. Tänk om någon hade snott den! For hit och dit till olika ställen innan jag fann den. Skönt. Någon ärlig vänlig själ hade lämnat in den till bibliotekstanterna och -farbröderna. Det finns ärliga människor. TACK för det.

Sen var jag till bibbacafé och prata lite och läsa lite ålandstidning. Konstaterades att dagens studerande pratar om att gå till skolan när man menar universitetet... Någon gång i början av studierna berättade jag att jag skulle gå på lektion till en statsvetenskapsgamyl. Hon rynkade på näsan... Och sade högtidligt att man inte har några lektioner utan föreläsningar, inga prov utan tenter och ingen skola utan universitet.

Dagens vackra ord: "ingalunda" sagt av ollas-karl i nyan. Tack för påminnelsen!

vichyvatten och grynost

Vichyvatten var nåt som pappa drack och som smakade bläk. Grynost var mammas grej som smakade bläk. Nu gillar jag till och med båda. Blev biten av grynost på valborg hos sofia i uppsala. Hon hade det på smörgåsar. Vichyvatten var det enda vettiga alternativet att dricka till lunchen på Gotland. Annars fanns det bara läsk, och det har jag lite svårt med. Och förvånansvärt nog så var det uthärdligt och så märkte jag ju att det släckte törsten riktigt bra. Så nu börjar jag väl konsumera det här också.

Invasion

lägenheten invaderad av svenskar stop fyra sov över här inatt stop de hade en förfest som slutade vid två stop jag ville sova vid klockan tolv stop det är inte alltid roligt att bo tillsammans med andra stop

over and out

katterna

och så är vi där igen: katten. Katten, katten, katten och jag blir förundrad i timtal. Jag leker, jag pratar och jag glömmer världen runt omkring mig.

Vår Snutta fick en Molli som blir allt större. Springer, går ut på jakt tillsammans, leker och mollar mest hela dagen.

Studenthälsan, SHVS i Åbo

Åbo -> Brändö -> Mariehamn för tandläkare

Av flera olika anledningar besöker jag studenthälsan i Åbo ganska ofta. Idag var det en stelkrampsspruta som skulle in i min arm. Tänk! Tio år sedan sist, vart tar tiden vägen?

Hälsovårdaren som tog emot mig hette Eliisa och hade konstigt nog en namnskylt där det stod Eliisa Lintunen och hälsovårdare. Alltså ingenting om terveydenhuoltaja (finska för hälsovårdare). Hon pratade perfekt svenska utan att det lät som finlandssvenska. Jag blev liiiite misstänksam. Nåja, jag berättade om mina problem med sura uppstötningar och magvärk på senaste tiden och hon föreslog mandel. Sedan frågade hon lite sådär allmänt om hur jag mår och trivs i Åbo, sådär som hälsovårdare alltid gör.

Sen så såg hon att jag kom från Brändö och då berättade hon att hon flyttat från Åland för tre veckor sedan. Ahaa... det var därför hon pratade som hon gjorde tänkte jag. Nåja, det här var lite av en solskenshistoria när det gäller det mottagande jag fått på SHVS i Åbo.

Då man ringer dit för att beställa tid kan det hända att en telefonssvarare går på och meddelar mellan vilka tider man kan beställa tid för besök. På finska. Om man då hade turen att ringa på den tiden då man får beställa tid så får svarar de YTHS terveydenhuolto ajanvaraus. Vad svarar man då? Och vilket språk använder man då? Första gången jag ringde dit försökte jag på min knaggliga finska att få fram något. Det gick sådär.

Väl styrkt av min tutors upplysningsord om att det man skall få service på svenska på studenthälsan provade jag på svenska nästa gång. Svaret jag fick var puhutko suomea? pratar du finska? Jag försökte då en gång till på min stappliga finska få fram det jag ville. Det gick sådär.

Den tredje gången var jag taggad till tusen när jag ringde: jag skulle banne mig prata svenska! Och till min lycka fick jag det. Men sjukvårdaren svarade på finska.

...och desto längre vågade jag inte gå. Förrän förra veckan då jag spelade som om jag inte kan finska alls, jag ställde mig helt oförstående till sjuksköterskans kommentarer. Då gick hon och hämtade en annan sköterska. Som tur var var hon inte sjuk/mammaledig/på semester just då.


Och därför kanske ni förstår varför min Brändökompis for till Mariehamn för att gå till tandläkaren. Hon kan inte prata finska.

musik och PÄNGAR del II

tiderna ändras. det är inga unga som satsar på jordbruk på Brändö idag. Det är inte så romantiskt som det hörs i den här texten. Unga tjejer tycker att skärgården är det tråkigaste som finns, det händer ju ingenting här, utbildar sig på universitet och flyttar bort. Några av killarna blir kvar och jobbar på sjön. De som inte är intresserade av jakt och fiske känner nog inte samma känsla. och det är skit att det är så!

man måste kunna leva och försörja sig med en universitetsutbildning/ högskoleutbildning! Inte bara som lärare eller kapten. Det finns nog ändå där någonstans djupt inne en rot av ön. Jag märker att jag är mycket mer rotad än mina kompisar. Brändö ÄR världens medelpunkt och det var där jag tappade min första tand och där så skall jag spotta ut den sista. Vad det blir däremellan återstår att se...

det är tomas andersson wijs tandmetaforer. honom lyssnar jag konstant på. och känner igen mig och berörs och skrattar och gråter om vartannat. och är beroende med.
känslorna kommer fram bäst för mig då låtarna är på svenska, man behöver tänka mindre då.

nu skall jag hem och äta.

musik och PÄNGAR

jo. jag tycker om musik. att lyssna på. och att sjunga tillsammans ibland, det höjer stämningen och skapar en gemenskapskänsla.

här kommer alla känslorna på en och samma gång. det är sådan musik jag tycker bäst om. men nu inte gyllene tider så mycket. min syster avgudar dem och har alla deras skivor, och några av per gessles. jag är lite skeptisk till dem. det är nog främst per gessle som jag får dåliga vibbar av. tror att han är en diva. fast jag har ju aldrig träffat honom. men han har ett stort hus i härnösand med jättehöga staket runt. och så har han en hotell där. som turist kan man säkert tänka sig att det är tufft och coolt att ha bott på hans hotell. och det är ju det han vet. han utnyttjar det och mjölkar ut så mycket pengar som möjligt av sitt kändisskap.

det där med pengar ja. är lite paradoxal.

i grunden tycker jag att det är fel med stora inkomstskillnader, och utvecklingen mot att de rikare blir rikare och de fattigare fattigare oroar mig.

jag vill inte att brist/överflöd på pengar skall begränsa en individs möjligheter och rättigheter. det gör det idag. se på de terminsavgifter som tas vid en stor del av världens universitet.

men det kan också vara så att den rika inte är välkommen i alla kretsar. i vissa kretsar (alternativa?) är det norm att man ständigt är pank och tvingas leva på ingenting. man går klädd i second hand/loppis kläder inhandlade för en spottstyver för tre fyra år sedan... roskisdyker på nätterna för att få sin mat.
så tänk sen om man är uppväxt i en välbärgad familj och skall vara i de kretsarna... konstigt. fast kan väl tänka mig att det händer då medlemskap i dessa kretsar ju måste vara den perfekta tonårsrevolten.

men jag tror inte på något kommunistiskt system med medborgarlön för alla. man skall kunna arbeta hårt och tjäna pengar på det.

min pappa har med svett, tårar och sitt levnadssätt förtjänat sitt, mitt och min systers levebröd för flera år framåt. han började fiska när han var sju och har hjälpte till på gården. när han slutade skolan, 14 år gammal så fortsatte han med det livet, tillsammmans med sin mamma och pappa. syskonen hade flyttat till sverige eller var på sjön.
Pappa har ingen arbetstid. det finns ingen gräns mellan fritid och arbete. allt tillhör livet. så var det när han växte upp bland alla i åva. Pengar förtjänade man tillräckligt, men timpenningen var och är nog fortfarande låg. Ibland har man mer eller mindre tur. Näten rycker mer eller mindre när man tar upp dem, grönsakerna gror mer eller mindre. Ibland kan man nästan helt försörja sig på kött, ibland måste man köpa i butiken. men fisk behöver man aldrig köpa. det går inte ens att köpa färsk fisk i brändö ahl.

to be continued.

oj, vilket kalas!

jo. jag anlände med tåg kl 18 till Karis tågstation. Där träffade jag S som jag aldrig sett förut, men som kände igen mig... Haha.

vegetarisk mat serverades snart på borden och jag åt längst av alla. sen höll jag "tal" till Melles ära och gav henne Tärningsspelaren. Hoppas att hon tycker om den.
Jag badade bastu med ett gäng nakna karlar och det var läskigt. fast jag hade underkläder på mig...

Och så pratade vi och jag fick lära mig en massa om fotografering som jag aldrig vetat förut och nu är jag helt inne på det hela, men jag är ju helt inne på det mesta så får se hur det går...

Och pratade till halv sex och fnittrade till.... jag vill inte tänka på hur mycket klockan var då, men sov sen djupt till halv elva.

Och for till Fiskars och fotograferade där mycket i en lång stund och det var kul och så köpte jag ett lönnlövshårspänne som jag kan sätta upp hela håret med och jag är så glad över att Melle visade mig stället.

Och for hem med Annika och det var snällt att få åka bil med henne och skönt att slippa nojsiga tåg.

Och melles pappa liknar en filosof och jag skulle nog vilja prata mer med honom och hoppas att jag får träffa honom igen och prata om hans forskning.

Och deras trädgård.

Jag kände mig hemma, och lugn och jag fick vara som jag är. Tack.

I begynnelsen var Brändö
världens medelpunkt.
Åren gick,
och det skulle visa sig vara,
och inte var så.

Första fläkten av en större värld
var Mariehamn,
staden med shoppingcenter,
bio och sjukhus:
allt inom gångavstånd.

Stora världens hårda villkor
gestaltade rektorn,
som inför hela klassen
förhörde mig, 16 år,
om erfarenheten
av flytten från föräldrarna
till egen lägenhet.

----

fritt från Robert Nordlings "I begynnelsen var Baggholma världens medelpunkt"

ledig?

så nu har jag ledigt. men sitter ändå här på kontoret för att jag är internetberoende.

har varit en riktigt flit.stud. och skrivit klart ett arbete som borde varit klart i februari. bättre sent än aldrig.

pappa är i stan och har varit på begravning. han bytte om hos mig. påmindes om uttrycket vaförsla? så vackert. nu sitter han här på kontoret och läser nyan och väntar på att jag skall bli klar = skriva inlägget klart. nu är det klart.

Sista dagen på jobb

ja. så närmar sig sommarens slit sitt slut, 30 minuter kvar att arbeta...

skall ännu reda upp lite på mitt skrivbord, så att det ser representabelt ut. Även ikväll fortsätter arbetandet: vi skall ha fotografering med unga socialdemokratiskt tänkande. Har lyckats ragga ihop en hel hög faktiskt.

Idag fick jag ta itu med den första tråkiga uppgift jag haft i sommar: att kopiera valprogrammet som skall skickas ut till alla medlemmar. 300 ex. 3 papper. 900 sidor. Som jag sedan stansade ihop. Men sen så fick jag också kaka från bagarstugan, en sosseryggsäck, en sossehandduk och en sossehistorik. Roligt, roligt.

Sommaren närmar sig sitt slut, äpplena är färdiga, i varje fall vissa sorter. Vet inte hur det förhåller sig på vår gård. Skall kolla efter när jag far hem, troligtvis blir det tisdag. Sakll kultura mig lite i helgen på kulturnatten och träffa åboålänningar. Blir nog skoj...

Tänkte avsluta med några tankar kring sommaren som gått.

****************

Mina nya glasögon med gråskala

I somras reste jag.
Både österut och västerut, och till havet i norr.
På ett ställe fanns ett paketerbjudande: bågar och linser från 100 €
Jag köpte inte de billigaste.
Inte ens de nästbilligaste dög.

För ett par dagar sen kom paketet på posten.
De var lika fina och röda som i butiken.

Något förändrades med de nya brillorna: jag såg hela gråskalan!
Med de gamla fanns bara svart eller vitt.

************************

Överlevnadssäcken

Sockersäck i tyg: vävd och lappad
Yxa
Torr enved
Näver
Törrved
Tändstickor
Brandhandske
Grillkäpp
Kastruller: en större för potatis och fisk, en mindre för annat
Kaffepanna
Havssalt
Diskborste
Tvål
Kniv i hylsa
Kikare

Lägg till en dunk färskt vatten, spritkök och färsvaror

Paf Open

Igår kom ett sånt där mail att reagera på till sossarnas kansli: alla landskapsanställda får en gratisbiljett till Paf Open. Jag gick dit i tron om att jag inte skulle få någon som högskolepraktikant, men nämnde inget sådant för växeltanten. Så jag fick ju min lilla biljett och var idag på lunchen och kollade på damernas kval. Var riktigt roligt att följa spelet och se på hur de sprang runt där på plan och blev nog själv lite sugen att spela. Det var så länge sedan sist. Kanske i lusse för 3 år sedan... När jag gick i treanfyran i Brändö var jag tom. med i en bollklubb där vi en gång i veckan nästan uteslutande spelade volley. Brändö hade ett lag som ett tag tom. låg i div. 2. Inte dåligt för en kommun med 530 invånare.

Hospitality club och Couchsurfing

Dom där mailen trillar ju in med jämna mellanrum... Ibland blir det sopkorgen direkt, men ibland tvingas man mer eller mindre att reagera. Det här kom igår:


"THE SUMMER IS NOT OVER YET! (Hospitality club-meeting in Mariehamn!)
After a long year Rosabella is returning to the crime scene and wants to
organize a meeting in Mariehamn. I wish to meet you people who I met last summer
in Åland and also all new members who have joined and welcome all to this
HC-community.

Hospitality Club/Couch Surfing-meeting in Mariehamn, Saturday 18.8. starting at 20.00 in Lilla Holmen
beach. Bring blanket and some beer to keep you warm, also bathing suits if
weather permits. ;) On Saturday should be clear skies and pretty weather."


Hospitality club och couch surfing har samma grundtanke:

att sammanföra människor - värdar och gäster, resande och lokalbefolkning. Man träffar människor när de är på resande fot - och hjälper med ett tak över huvudet för natten eller en guidad tur genom stan.
Genom att ge lokalbefolkningen en chans att möta folk från olika kulturer hoppas de kunna stärka en interkulturell förståelse och stärka freden på våran planet.
Det finns inga måsten/skyldigheter (du måste inte vara värd för någon!), medelmskapet är gratis och öppet för alla. Medlemmar kan titta på varandras profiler, skicka meddelanden och posta kommentarer om sina erfarenheter på websidan.

Så kära läsare! välkomna att bekanta er närmare med hospitality club och couch surfing nu i helgen!


*****************************

Här kommer mina erfarenheter från tiden som medlem:

Sista året på gymnasiet bestämde jag mig för att fara ut och resa. Första planen var Östersjön runt, men det ändrades snart: tiden gick snabbare än vad jag trodde och inträdesprovet till statsvetenskap vid Åbo Akademi hägrade. Så det blev en mini-baltikum tur. For först från Mariehamn till Tallin. Tog en bädd i den billigaste hytten och fick för första gången en riktig hyttNYCKEL. Kändes lite skumt. Kom fram tidigt på morgonen.

På kvällen så hade jag gjort upp med en typ att jag skulle få sova hos honom. Jag hade aldrig sett honom förut, men han verkade ju helt trevlig och vettig. Han visade sig vara det med. Han bodde i en sliten etta där parketten lossnat på sina ställen och där det var högt till tak. Mittemot såg jag en av många skyskrapor som kommit upp under de senaste åren. Blänkande fasad. I hans kök fanns ett kylskåp på fötter. En av de många kontraster som jag såg på resan.

Färden fortsatte till Tartu, universitetsstad med anor. Kollade in en maffig botanisk trädgård och försökte utan resultat kontakta nattens värd. Tog in på ett nyrenoverat vandrarhem/hotell nära busstationen och sov ensam i ett rum för tre. Vaknade fem minuter innan bussen till Riga skulle gå, men hann ändå med.

Det var en lång färd... Men väl framme förundrade jag mig över storleken... Oj så vackert det var! Men nästan ingen kunde ju engelska och kontrasterna var än större än i Estland. Skulle nu bo hos en flicka som visade sig vara väldigt trevlig och lik mig och som kunde engelska. Hon bodde i en tvåa tillsammans med syster och mormor. Gasspis, kylskåp på fötter och ingen värme påslagen. Ungefär 20 minuter med spårvagn från gamla stan. Konduktören tog betalt och sätter pengarna i en liten väska hon bär med sig. Höghusområde där husen är barackbitar: några på rad och fler på höjden.

Resten av resan var inte så välplanerad, så tog in på ett vandrarhem i Pärnu och for dan efter till Åbo på föreningsfestival.


Det har också kommit människor till mig: en italiensk världsmedborgare, en schweitisk psykologisktuderande och två ryssar, varav en kunde svenska. Dessutom har ett flertal frågat om boende, men det har inte passat, eller så har de inte fattat hur långt det faktiskt är ifrån fasta Åland/Mariehamn till Brändö.

För en månad sedan i Kuopio bodde jag också hos en tjej som bodde precis invid Kallavesi.

En låååååång helg

ja.

det hela började på torsdagsmorgonen klockan 10 då jag fick veta att jag inte fått bostaden jag trodde mig få. så i panik började jag leta på internet. fann efter en stund en tjej som vill ha en inneboende i sin trea, som var 20 m från min gamla bostad. ringde och hon var positiv. bestämde mig för att på fredagen 6.45 fara till åbo med en kompis som också skulle kolla på sin bostad.
åbolägenheten var fin. egen bastu och utsikt ner mot stan och konstmuseet. ingen insyn. stort vardagsrum... hoppas nu "bara" att hon andra är trevlig...

det var första gången sedan maj jag i åbo. åbo kändes helt annorlunda. var på slutreor på indiska och din sko (köpte 3 par skor!). Kom hem igen till brändö 17.05.

18.00 for vi från stranden ut till småskären, ett fiskeläger norrut från brändö. när jag var yngre for familjen alltid ut dit minst en gång varje sommar tillsammans, lade ut nät och umgicks. jag har inte varit dit ut på tre år... men inget hade förändrats. skönt. gick på en rekognoceringstur runt ön, tog mig ett kvällsdopp och slogs mot myggorna. man kunde inte stå still en sekund, det kom minst ett par och satte sig då... sov som vanligt i översängen med pappa. det rökte in från spisen och myggorna var ettriga. somnade vid halv ettiden och gick upp 05.00, packade oss i båten, drog upp 90 nät, fick 45 st sikar och kom hem trött...

2 h senare bar det av till houtskär. 13 i båten och ingrid som skeppare, i varje fall på pappret och när sjöbevakarna dök upp, vilket de behagade göra två gånger. det var första gången jag var till houtskär och till näsby på dans. lokalen var fin. det var en bra stämning och alla dansade. mina nya dansskor från åbo visade sig vara bra, plus att de nog hade lagt rejält med potatismjöl på golvet. efter några konfrontationer lade vi ut vi femtiden mot brändö. sov hela resan hem, nära ratten ifall sjöbevakarna skulle dyka upp. de gjorde inte det. tur för oss/mig, för annars hade vi fått böter, vi hade inte flytvästar till alla, och böter skulle ha skrivits i mitt namn... då jag kom hem vid niotiden slocknade jag direkt och sov till sex.

på måndag kom mia till åva. skönt att träffa henne... har inte sett henne ordentligt på länge. for till korsgrund för första gången i sommar och chillade där hela dan. sen fick jag skjuts med hennes pappa tillika min förra hyresvärd (han var förresten också på dansen) till mariehamn. en skön helg med mycket flängande var slut...

hejåhå - glada vi till jobbet gå!

igår läste jag klart en bok. den hette kvinnan och apan och är skriven av peter höeg med danskt ö.
den handlar om en apa i london som, visar det sig, är mer utvecklad än människan. apan kan inte ljuga utan är alltid uppriktig och vänlig mot de i sin omgivning. Den kan såklart prata och har känslor. den tar med madelene, en smått alkoholiserad dansk hemmafru från överklassen på ett vansinnigt äventyr genom london.

annars har jag kämpat med facebook ett bra tag idag... konstaterat att det är väldigt lätt att fastna... Men nu skall jag förhoppningsvis kunna ha lite kontakt med de ssuare jag träffade på gotland.

Läser annars i nyan om kompisens artikel som väckt uppmärksamhet på ledarplats idag. då jag läste om krögarens kommentar igår skrattade ag högt. kompisen frågade om löneskillnader inte kan ge upphov till avundsjuka och dålig stämning. krögaren undrade om hon var kommunist. hmm... kanske nu bara liiiiiite överdrivet.

Tillbaka i staden

Första dagen på arbetet igen efter ledigheten. Det har varit ett par veckors ledighet då jag flängt runt: först Gotland och sedan Österbotten och Kuopio. Nu skall jag rota mig här i några veckor innan det bär av till Åbo.

Han i hennes ögon är ett projekt jag sett på lite vid sidan om. Nu kollade jag in projektets hemsida och blev imponerad av de häftiga bilderna. Tankeväckande vackra bilder som manar till eftertanke.

kuopio

Kallavesi är insjön. Jag har sett den från båten M/S Ukko idag.

på resande fot...

Österbotten!

tack för växthusen, tack för vänligheten, tack för finlandssvenskheten utan hets och minoritetskalabalik, tack för internet, tack för att jag får bo hos Er.

Jag kände mig faktiskt nästan hemma när jag for igenom de små byarna och kommuncentrumena, med glesbygd och jordbrukslandskap.

************

Och i helgen ut och dansade och minglade tre dagar i rad. Igår var Timbuktu på Rockoff. Jag hade inte tänkt att gå, men sprang på Timbuktu på stan och berättade att jag inte hade råd att lägga ut 30 € på biljetten. Han tog mitt namn och satte mig på gästlistan!
Och sen så när ja köpte hans skiva kom han ihåg vad jag hette! haha.
Efteråt var jag till Indigo och där så inspirerades jag av tre brasilianska dansare och gjorde riktigt häftiga moves. Men gick tidigt så jag måsta städa och packa inför resan.

**************

Ny plan för framtiden: jobba som lobbyist. Tror nog att det skulle vara spännande och utvecklande för mig.

hemma

på brändö igen och mycket som man borde tycker mor och far. många sommargäster här. och så vill jag ju träffa dem som jag aldrig träffar och så gör jag inget och så får jag ångest för det och så borde jag.......

Nu idag har jag varit till baren och ätit hamburgare för första gången i sommar. Det var gott.

Minglande i en full by

Almedalen är mer än politik. Det är kontaktskapande och informellt och uppstyltat. På en pr-byrås mingel log jag och vara trevlig och pratade i två minuter med statsråd och riksdagsledamöter. Senare på stan hälsade de som om vi vore bästa kompisar. Sådan ytlighet är jag inte van med, varken från Åland eller Åbo.

Därför var det väldigt uppskattat att igår kväll lyssna till Tomas Andersson, singer/songwriter som spelade gitarr och flygel och sjöng om det verkliga Livet i en knäpptyst metodistkyrka en sen torsdagskväll. Det var också skönt att prata med åländskt båtfolk på semester om just ingenting en dag då man stressat som en dåre.

Det märks att sossarna på Åland har ett ganska brett kontaktnät bland sossar i Sverige. Jag har träffat ett par socialdemokrater som besökte sossarnas 100-årsjubileum och SSUare från Stockholm bad mig hälsa till ”röda Babsan” och Göte Winé, som de besökt i år.

Under veckan har jag fått mycket inspiration från SSU. De satsar mycket på att skapa en sammansvetsad grupp som skall ha roligt tillsammans i kampen för en bättre värld. Vi har varit på Kneippbyns sommarland och åkt vattenrutschkanor tillsammans.

Under veckan har påverkansarbetet skett med hjälp av gatuteater och flygbladsutdelning. Kampanjens olika teman är ganska tillspetsade för att väcka mediernas och folkets uppmärksamhet.

Under kristdemokraternas dag kedjade vi till exempel fast kvinnorna vid spisen då deras förslag för ändring av vårdnadsbidraget leder till det. SSU visade också att kristdemokraterna i mångt och mycket sitter i samma båt som sverigedemokraterna, så man satte en kristdemokrat och en sverigedemokrat i en gummibåt som man drog runt med på stan.

Jag delade ut flygblad för att riva muren i Palestina under miljöpartiets dag. SSUarna byggde upp en checkpoint för att belysa den absurda vardagen för många palestinier.

Moderaternas dag var den mest aktiva. Vi skulle visa hur det riskerar att se ur i moderaternas Sverige om några år. Nära ett fartyg som transporterar kärnbränslen spelade jag död för att protestera mot kärnkraften. Under parollen Moderaternas nya jobb var vi utklädda till pigor och skoputsare för att visa på att låglönejobben ökar samtidigt som klyftorna i samhället växer. Under parollen Moderatland visade vi ändlösa matköer och utslagna utanför moderaternas ekonomiska seminarium. Även finansminister Anders Borg gick förbi och fick sig ett flygblad.

Det mest intressanta under veckan har varit att prata med folk då man delar ut flygblad. Att lyssna på deras erfarenheter och åsikter under ett lugnt och sakligt samtal där jag förde fram SSUs syn. Då man delar ut flygblad skall man vara så trevlig som möjligt och därför har jag alltid önskat trevlig dag efter diskussionen. Mitt sätt att bemöta människor har upplevts vara väldigt osvenskt, då jag varit så pass öppen och social. Om jag betett mig på samma vis i Finland skulle de tycka att jag betedde mig väldigt svenskt.

Veckan börjar gå mot sitt slut och programmet mattas av. SSUarna har farit hem idag fredag och själv sätter jag mig på båten 3.30 för att komma hem till Brändö 20.00 på lördag. Det är inte lätt att koordinera tre olika tidtabeller.

Ingrid

Rapport från en full by

Hallå!

Visby börjar småningom bli bekant och jag hittar behjälpligt här i stan. Ringmurarna stänger liksom in en...

Igår träffade jag surprise, surprise ett gäng ålänningar som var här med båt på semester. Snackade med dem i 45 minuter innan jag måsta springa till bussen.

Så som ni märker, almedalsveckan är mer än politik. Det är framförallt ett nätverkande och kontaktsökande.

På dagens program stod kampanjarbete för att riva muren i Palestina. En checkpoint med militär och palestinier byggdes upp där man förevisade hur förnedrande palestiniernas vardag kan vara.

Jag pratade mycket med Sinikka Bohlin, socialdemokratisk riksdagsledamot samt Sveriges delegationsledare i Nordiska Rådet som besökte Åland i samband med sossarnas 100-års firande. Hon bad mig hälsa till många av de åländska socialdemokraterna. Jag märker ofta av de åländska sossarna har haft mycket kontakter utanför Åland och även bland SSUarna finns de som ber mig hälsa till "röda Babsan".


*******

Rotandet är aktuellt. Det sägs att jag är jordnära och att det är en bra egenskap om man vill bli politiker. Jag har sagt att jag inte skall bli politiker när jag blir stor.

"Vad är det som är så speciellt med öar och din släkt?"
sade en SSUare uppvuxen i en by på svenska kusten.

Brändö är viktigt för mig och det är där jag är hemma . Punkt slut. Jag har bott i Mariehamn och i Åbo och alltid haft två hem. Först Brändö och Mariehamn och sedan Brändö och Åbo. Men Brändö är och kommer nog alltid att förbli det "riktiga" hemmet. Och det är helt klart att jag kände mig mer hemma i Mariehamn än jag kände mig i Åbo.

Hälsningar från Almedalen

Krönika publicerad i Ålandstidningen:


Almedalsveckan är en politikervecka där Sveriges partier, politiker, lobbare, företag och ideella organisationer träffas för att under mer informella former för att diskutera politik. Jag är alltså här för att jag i sommar är högskolepraktikant hos socialdemokraterna och skall fundera på hur man kan engagera fler unga i politiken på Åland. Här är jag med i Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbunds, SSUs, röjargäng som är på plats här i Visby för att kampanja. Igår gällde det klimatförändringen och idag var det jämställdhet. Jag har hjälpt dem att dela ut flygblad och varit utklädd till miljöflykting. De har en bra stämning, och jag har blivit väl emottagen av dem.

Almedalsveckan fick sin början i slutet av 1960-talet då sommargotlänningen Olof Palme höll ett improviserat tal från ett lastbilsflak i Almedalen, en park just utanför ringmuren i Visby. Efterhand utvecklades det hela och fler partiledare började dyka upp. Samtidigt började man ordna seminarier kring aktuella frågor. I år hålls ungefär 400 föreläsningar. Hela veckan är också ett utmärkt tillfälle att knyta kontakter och lägga grunder för viktiga politiska beslut och större affärer.

Varje parti har en egen dag i veckan och i måndags var det sossarnas dag. Då talade Mona Sahlin inför alla Sveriges medier och en stor publik i Almedalsparken. Talet handlade om hur socialdemokraterna skall vinna tillbaka förtroendet tills nästa val. Hon fokuserade främst på fyra politikerområden: jobben, ungdomar, klimatförändringar samt den förkastliga politik som den borgerliga alliansen i Sverige för.

Två representanter från SSU fick komma upp på scen och berätta vad de tyckte borde förbättras för ungdomar. Billiga, mindre hyresbostäder efterlystes samt mer aktiva åtgärder som förminskar långtidsarbetslöshet bland ungdomar. Utbildningssystemet bör också vara byggt så att man har en andra chans – det skall vara lätt att nyutbilda sig. Fritidsverksamhet behövs i alla kommuner och där bör staten, kommunerna och föreningslivet samverka så att det finns en plats i samhället där unga kan vara utan att det kostar. Ungas välmående är också ett stort problem med jämförelseångest, stress, krav, ensamhet och skönhetsideal. 80-talsgenerationen kan bli den första generationen som får det sämre ställt än sina föräldrar.

Mona Sahlin betonade också klimatförändringen som redan idag speciellt drabbar de fattigare länderna i form av naturkatastrofer och klimatflyktingar. Lösningen stavas enligt Sahlin S-O-L-I-D-A-R-I-T-E-T mellan rika och fattiga länder. FN bör också ta en aktivare roll och bli en beslutande instans för gemensamma aktioner mot klimathoten i världen. Samtidigt bör man fokusera på att ha en inhemsk miljöpolitik som går före de europeiska ländernas miljöpolitik och – lagstiftning. Talet i ”Palmedalen” avslutades med orden: ”Sverige har råd med rättvisa!”. Efter talet gick jag fram till Mona och tackade henne för talet och gav henne Ålands socialdemokraters pins.

Idag har jag även haft möjlighet att gå på ett seminarium om det bristfällande samarbetet mellan psykiatri och polis vid handräckningar. Där vet jag att Åland har mycket att lära sig.

Ingrid

***************

Det får inte gå till så här: hälsovårdaren kommer. Hon kan inte klara av situationen och kallar till sig några starka karlar från byn. Polisen är två timmar bort i Mariehamn och den tiden är en evighet i det här fallet, det går helt enkel inte att vänta så länge. Istället kallar man in sjöbevakningen från finska fastlandet, som kommer inom en halvtimme. De kan inte svenska och kan inte kommunicera med patienten.

Vid handräckningen, då polisen skall skydda läkare, vårdpersonal, transportera patienter osv. innebär det ofta hembesök. Det är psykiatrin/allmänläkaren som förklarar hur polisen skall agera vid tvångsintagning. Det kan tex. vara frågan om att en patient avvikit från sjukhuset eller att den inte kommit tillbaka från permission man kan behöva hålla fast armar och ben på en okontaktbar människa. Polisen ansvarar för patienten under färden till sjukhuset.

Polisen får alltför dålig utbildning i handräckandet och saknar således egen kunskap utan får istället använda sunda förnuftet i brist på annat.

Psykiatrin har inte juridiska möjligheter att utöva tvångsmandat utanför sjukhuset.

Det är endast ett fåtal psykfall som blir farliga under vissa omständigheter. Det är då ofta en kombination av missbruk och psykisk sjukdom.

På seminariet som behandlade det bristfällande samarbetet mellan psykiatri och polismyndigheter föreslogs dessa förbättringar:

• Mer samarbete mellan närsjukvård, närpolis och den lokala socialvården. Det är på den LOKALA nivån som nätverk behövs. Erfarenhetsutbyte mellan läkare, psykiatri, socialen och polisen behövs i större utsträckning.
• Det är bra om någon som känner personen kommer med då personen tvångsintas
• Mer forskning om metoder behövs
• Problem med nedskärningar. Psykvården kan ha tids- och resursbrist, vilket kan leda till att patienten blir hemma i upp till fyra veckor och under den tiden hinner det gå utför ordentligt. Vanligen hinner det under tiden bli ett polisfall. Det saknas kontinuitet, man tappar bort individer istället för att operera med snabba insatser och samarbete med till exempel socialtjänst. Egen organisation och metoder måste utvärderas.
• Behov av fokus på hälsa och helhet istället för sjukdom och diagnos. Vården måste i större grad ta hand om ohälsan i samhället och inte bara se till sjukdom. Man bör se och uppfånga människor i tidigare insatser
• En för hög ribba för tvångsvård. Polisen kan tvingas transportera runt personer då akuterna inte tar emot dem. Polisen kan också bli den part i vårdkedjan som tvingas skjutsa, hämta, ta hand om, prata med och i värsta fall erbjuda sovplats i häktet
• Psykiska sjuka som är hemlösa faller mellan stolarna

Är ett intyg om tvångsintagning för mycket bättre än ett intyg för lite? Var drar man gränsen? Tillexempelsvis efter kravallerna i Göteborg så tvångsintogs en demonstrant som hade en ideologisk övertygelse som sade att man med våld skall förändra samhället.

Kulturella aspekter kan också spela in: i vissa kulturer är skilsmässor inte tillåtna, och skall man då inom psykiatrin förändra på människors åsikter och övertygelse?

Hur psykiatrin på Åland fungerar eller inte fungerar har jag ingen övergripande bild av, men som anhörig har jag sett exempel på hur det inte vore vara.

Existentiella frågor är också aktuella:

Mina höga krav på mig själv diskuteras samt släktens psykiska ohälsa.

Brändös seder diskuteras och analyseras för första gången utifrån.

Citat av 2 14-åringars taktik för att få köpa öl: ”Vi skall köpa öl till Charlie” Sen satte man sig på ett berg och drack upp det.

Några år senare skulle det ”bobbla” när man drack brännvin, för annars så var man en mes.

Efter sommarfesterna så körde man hem i fyllan och villan mitt i natten och enligt lokal sed utan flytväst. Tänker på hur nära det har varit så många gånger.

Och skvallret som håller kommunen levande. Efter 25 år minns alla allt. Det kan vara så att hela byn vet om det utom de närmast berörda.

Men man bryr sig också om varandra och får också uppmärksamhet i lokalsamhället.

Och det är ju likadant idag som för 25 år sedan.

rapport från rosenskottens möte i tisdags

Mötet började med några inledningsord av Barbro Sundback, presentation samt soppa. Barbro poängterade att visioner alltid behövs inom politiken och att man skall våga vara crazy. Efteråt började vi diskutera varför man blivit politiskt intresserad och valt att gå med i ett parti. Martin poängterade att han var med i politiken för att ta ett ansvar, han ser det som väldigt utvecklande på ett personligt plan. De andra framhöll ofta att man ville lära sig mer om politik, vilket man också tror att andra vill, men då det ofta är ett stort steg att gå med i ett politiskt parti, och då speciellt sossarna, för att man framställs som kommunister. Dessutom kan det vara svårt att veta vad man tycker som ung och man tror att man måste köpa ett helt koncept då man går med i sossarna.

Att gå med i ett politiskt parti slår nog en riktigt inte, man blir ofta helt ställd inför tanken att göra något mer än att gnälla med sitt politiska engagemang.

Politiker borde därför ges större möjligheter att synas och höras i skolorna samtidigt som de unga som är engagerade i ett politiskt parti även måste synas och höras för att visa att det finns unga. Då politiker skulle komma ut i skolorna skulle unga få en bättre bild av de olika partiidealen och vad politikerna gör. Det diskuterades också att det ofta finns ett behov av diskussionsgrupper i skolan där man får tala allvar. Elevrådens status anses vara för låg då de till exempel inte ges tillräcklig tid i högstadiet. Elevrådets roll är också ofta väldigt oklar, man vet inte vilka möjligheter man har, vilket leder till att hela grejen känns meningslöst då inga fräscha idéer kommer upp, man gör ju ändå alltid som man gjort. Ett första steg kunde vara att ge mötena mera pondus genom att inte hålla dem på rasterna och att lärarresursen får fortbildning. Skolorna är trots allt den bästa arenan att nå unga då den når alla.

Sedan fortsatte diskussionen att handla om vilka frågor som intresserar unga. Åsikterna gick lite isär på den punkten, men deltagarna menade ändå att små frågor i de ungas närhet ofta känns mer naturliga att engagera sig i och ha åsikter om, medan man sedan inte ser kopplingen till politik, det är ju så svårt då det anses vara så stora frågor som behandlas där. Alla var överens om att samhällsengagemanget ofta väcks i högstadiet eller i början av gymnasiet då man också kan börja bli mer ideologiskt medveten och intresserad. I tonåren intresserar dels frågor nära en och dels stora globala frågor. Det är dock svårt at köpa en hel ideologi och bli likriktad, det är kanske inte så lätt att förstå att inom varje ideologi finns olika falanger.

Att välja socialdemokraterna var naturligt efter en tids engagemang då man insett att vi har en större grund och mer funderingar och ett längre perspektiv. Då man är ung så är det också lättare att hoppa runt i ungdomsförbunden och de tär bra om man är öppen och vågar prova sina vingar i flera partier. Trots detta är det lätt att man anses bli stämplad då man går med, och då speciellt om man går med i sossarna, det enda partiet till vänster på Åland. Men ofta då man frågar varför det skulle vara så hemskt att vara med i socialdemokraterna så får man inget vettigt svar, och det bevisar hur ytlig kritiken är.

Hur man skall locka unga med i politiken hade deltagarna också många smarta förslag på. Det konstaterades vara smart att driva enfrågor, som miljöfrågorna. Om ungdomsgruppen jobbar med dessa inom till exempel olika projekt, gärna med internationell betoning, kan man locka till sig unga. Man måste dock vara medveten om att Ålands politik är väldigt lokal och att ett visst navelskåderi nog finns.

De som varit aktiva inom partipolitik på fastlandet har märkt att partiaktivitet ofta går i arv från mor eller far, kanske delvis via diskussioner vid köksbordet. Det gör det också lättare att börja aktivera sig själv. Det är också vanligt att de unga partiaktiva siktar på en karriär inom partiet. På fastlandet har partiernas ungdomsförbund blivit administrativa organisationer och ideal glöms bort. De har blivit kalkylerande där endast några är med och bestämmer. Det är viktigt att diskussionen hålls igång på konstruktivt sätt. Här lyssnas det mer pga. småskaligheten, t.ex. har rosenskotten bra gehör i styrelsen. Öppenhet, debatt är viktigt för att få förtroende hos ungdomarna, medan myglande och kohandel skall undvikas. Det är också viktigt att man kan komma snabbt in i allting. Socialdemokraterna på Åland måste vara breda. Det är viktigt att retorik och verklighet stämmer överens, ex. i demokratifrågan… Det är lätt att glömma bort i den politiska vardagen, det borde vara ett medborgarperspektiv.

************************

nu är jag på väg hem från jobbet. skall fara till bomarsund över helgen med avstickare till geta på poesi och visor. en syster från fastlandet är med och läser upp sina alster.

mycket på gång

Den här veckan har det hänt mycket:

1. jag har ordnat möte på bönan
2. fixat ihop ett program för besökande kurder
3. sprungit på stan med dem idag
4. haft hemsidemöten
5. samt ju duttandet i måndags, mitt nya arbetsredskap: pudret, tihi.

hade en intressant diskussion med åsa om sdps byråkratisering och administrering, och den övertygade mig änm er om att inte bli medlem i sdp eller fsd. tyvärr får man väl säga, för ideologin är det ju inget fel på. det är "bara" junttandet, slicka-uppåt-sparka-neråt, karriärismen och formalismen som jag inte diggar. för annars är det ju bra: trevliga människor (nåja, för det mesta) intressanta evenemang, jag får lära och utveckla min finska osv.

nej, fastlandets sdp har nog mycket att lära av ålands socialdemokrater.

händelserik midsommar

midsommaren var händelserik.
jag låste nämligen ut mig. så jag for hemifrån fredag klockan 9 på morgonen och kom tillbaka måndag klockan 9.
Under den tiden hade jag varit:

• på min kompis stuga
• bott hemma hos en kompis kompis
• varit ut på arken på lördagen
• farit till min morfars stuga i bomarsund och övernattat där
• varit på jobb på måndag och på kvällen duttare på porträttfotograferingen

Men det var faktiskt en riktigt kul midsommar!

midsommar

Det är midsommar igen. Den återkommer ju varje år och man blir lika förvånad varje gång att sommaren gått så snabbt.

Veckan har förlöpt med trötthet och nedstämdhet. Jag har sovit mycket, men ändå varit trött. Ser systemet: vecka, vecka. Vecka bra, vecka dåligt.

Nu har nu ändå roligheter hänt: träffat Anders som var hit på visit från Helsingfors och hälsade på Regnbågsfyren, som ringde helt oförhappandes, och sedan träffat mickis som jag inte heller sett på långe.

Nu blir det snart en lite längre helg, ska snart bege mig bort från kontorets trygga vrår till landsbygden och Saltvik. Ikväll skall det grillas med gymnasiekompisar, badas bastu och tas det lugnt.

Trevlig midsommarhelg åt er alla.

hemfarande

idag lite trötthet, för att sträcklande iav da vinci koden påverkar min hjärna.


skall just fara med buss till Bomarsund och träffa mamma där. Sedan hem med alfågeln - världens tråkigaste färja - ikväll. jag slår vad om att det är massor med folk där som skriker så att man inte får lugn och ro, men jag kan ju fördjupa mig i boken.

försöker nu bränna en cd-rom men det går inte så bra... Ska just försöka på en annan dator. Sen ska jag äta gröt och gå till bussen.

Imorgon ska jag få massage och bli klippt och jag hoppas att det bli härligt. Jag diggar verkligen Evald, han är 80, blind, har bott i Helsingfors i hela sitt vuxna liv, dit han måste flytta på 1930-talet pga att han inte kunde gå i skola på åva pga synskadan. sen under kriget var han i skola i stockholm och har sedan jobbat som massör i helsingfors i hela sitt yrkesverksamma liv. de synskadades förening har tydligen nåt plejs som man får jobba på där. sen så är han intresserad av samhället runt omkring och vet en hel massa, vi brukar diskutera medan jag får massage, och den varar en timme och kostar 15 €. Han har i många år tagit emot kunder från Åva på sommarstugan.


Nu idealiserar jag livet i hembyn igen, typiskt mig.

kampanjarbete

God dag bloggdagboken!

Idag har jag pysslat med konkret kampanjarbete: fixat lådor för enkätsvar, delat ut enkäter, fixat övriga saker som de borde ha med sig.
kan bara konstatera att det tar lång tid. I mitt huvud har jag grovplanerat en kampanj för ÅSS tills höstens kårval, det är mycket som skall göras och jag har lite dåligt samvete, det är jag som är valchef och om jag far till Köpenhamn kommer jag ju inte konkret kunna vara i Åbo och hjälpa till...
Men det känns skönt att få lite insipration för hur man kan föra en kampanj här på åland, man kan ju härma lite i åbo senare. Kampanjen i åbo blir såklart i ett ännu mindre format än här, men iaf... Så jag har nu sett tre olika stora kampanjer. på riksplan/fastlandet inför riksdags- och presidentval, nu här på Åland och redan tidigare i åbo.

Det är alltså på Lördag det gäller för mariehamnssossarna, de ska stå på fyra olika ställen runt om i stan och pejla läget hos folk. Jag får bara önska dem lycka till och hoppas att vädret blir fint... Annars är det nog inte så mycket folk ute som vill prata med dem.

EMO

Under festivalen satt en kille för sig själv på kvällen då banden spelade. Han såg lite sentimental ut så jag frågade om allt var okej. Han svarade att han var Emo. Jag hade aldrig hört talas om vad det betyder så han svarade att det betyder att man är emotionell.

Mia Hanström (www.bloggen.fi/miah) menade att det mer är en lite pessimistisk självreflekterande grupp, man går inåt och fokuserar på sig själv. Det är tydligen väldigt populärt att vara det nuförtiden. Kolla in den typiska Emoklädseln på http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Emo_fashion_kid.png och du finner sedan ganska många unga i din omgivning som ser ut på det viset.

Wikipedia berättar också att termen emo härstammar från 1980-talets hårdrockspunk som skapades i Washington D.C Nuförtiden anses emo vara rock musik med emotionella texter eller som texter som skapar känslor whos lyssnaren. Men emo är mer än bara musik, det handlar även om klädsel och personilghet.

När det kommer till mode är det tighta jeans på både kvinnor och män, långa pannluggar i sidobena, svart rakt hår, tighta t-skjortor med bandnamn på (eller andra designade t-skjortor), slitna converseskor, glasögon med stora svarta skalmar.

Som Emo är man till personlighet och attityd så ofta känsliga och man visar sina känslor, är blyga, inåtvända och ofta tysta. Man skriver poesi, där förvirring, depression, ensamhet och ångest kommer fram. Orsaken är att världen inte förstår författaren. Man referear till hjärtat, mörka adjektiv och är oroade över tiden och kärlekens oåterkallighet.

"life is pain" är ett vanligt tema.

Emomusiken kritiseras för att vara enkel, man behöver inte kunna spela så bra osv.. Modet anses vara pinsamt och om subkulturens medlemmar påstår man att de endast låtsas leva ett hår, bittert livn är de egentligen lever ett bekvämt medel- eller överklassliv. Det anses främst vara frågan om melodramatiska, själupptagna tonåringar som ägnar sig åt att skriva dålig poesi och spenderar mycket tid på MySpace.

Så nu vet jag (och ni).

BUS festival Lappo 8-10 juni

Helgen firades på Barnens och Ungdomarnas Skärgårds -BUS- grande festivale - en tre dagars festival med workshops, banduppträdanden och lek. Allt på ön Lappo där 50 personer bor året runt. Själv dök jag som styrgruppsmedlem upp fashonabelt sent på fredagskvällen - lagom till maten såklart - och fick min fina BUS t-skjorta där alla namn på dem som deltagit i projektet fanns med. Kvällen firades - såklart alkoholfritt- med ett "lägerbål" utan eld pga brandfaran. Men det var mysigt ändå då vi hade allsång och två kumlingekillar bjöd upp till dans. Lördagen var Workshopsdagen där jag valde lerduvsskytte och smyckesdesign. Lerduvsskytte varmläskigt, och jag insåg snart min begränsning, jag var alldeles för rädd för att kunna sikta. Jag förknippar helt enkelt skjutandet med att döda, något som jag är skarpt emot, är ju vegetarian. Sedan var det pillerill med örhänges- och armbandstillverkning. Gjorde ett spiralarmband som jag är väldigt stolt över!

Kvällen var vigd åt band, mestadels hårdrocks, som kom från västrafinlands, åbolands och ålands skärgård samt från Mariehamn. elin thomasson och Sladh var helt klart mina favoriter!

På söndagen for vi hemåt, men hann innan dess slappa på stranden en stund. Några badade, men jag tyckte det var alldeles för kallt, och dessutom fläktade det helt tillräckligt.

Sammanfattningsvis var helgen mycket bra och väl tillbaka i Mariehamn så kunde jag konstatera att festivalen nog varit en välbehövlig humörsupphöjare!

Kolal även in BUS-projektets hemsida www.moja.nu/bus

(angående bilden: EU och Interreg finansierar projektet till 50% allstå otroliga 100.000 €)

egalias döttrar

Igår var jag till bibban och lånade böcker. Jag tittade länge innan jag kunde bestämma mig. Lånade Egalias döttrar av Gerd Brantenberg. Jag har länge velat läsa den, men den fanns endast på finska i Åbo och inte alls på Brändös bibba. Boken handlar om landet Egalia där kvinnorna har makten. Det är riktigt roande att läsa alla omgjorda uttryck: det talas om kvinniskor, i uttrycken används dam används istället för man. Det talas nedlåtande om herken istället för fröken... Jesus är Klara och istället för herregud sägs frugud. Herrarna staylar och dekorerar sitt skägg med skäggband och har ett rysligt besvär med att tvätta och locka det. Det roligaste är nog ändå pehå-begreppet, pehå är en förkortning för penishållare som männen börjar använda i samband med puberteten. Pehån bärs ovanpå särkarna/kjolarna och är av finare material vid finare tillfällen. Huvudpersonen Petronius drömmer om att bli sjökvinniska som fångar spjutfiskar. Hans mor, direktör Bram, låter därför till sonens födelsedag specialtillverka en dykardräkt för män, med pehå i ett bitsäkert material. Men Petronius inser ändå att han inte skulle klara av yrket som sjökvinniska: det är för hårt och slitsamt, och dessutom så är det ganska rått, dam(man) ska inte vara känslig för blod.

Nu har en grupp män just startat en mansgrupp som vill förbättra männens situation. Få se vad som kommer härnäst.

***************

En annan rolig sak som hände mig igår var att Tessi kom på besök. Hon ska jobba i Mariehamn i sommar. Det blev snabbt påkommet så jag visste inget om det innan hon ringde igårkväll. Roligt med flera kompisar i Mariehamn.

mariehamn

Jag har inte varit i Mariehamn på två år. Visst har jag ibland stannat här över dagen, men inte någon längre tid. Jag har märkt att det skett vissa förändringar. Framförallt så byggs det väldigt mycket just nu: kultur- och kongresshuset och företags hus.

Sophanteringen har också ändrats. När jag flyttade saknade jag i början kompost, det kändes väldigt främmande att kasta alla sopor i samma soptunna. Numera sorterar vi på Parkgatan glas, konservburkar och kompost. Känns väldigt bra.

Jag har glömt bort hur vackert Mariehamn är: Tullarns äng, närheten till havet och det gröna. Det känns bra att vara tillbaka igen.

några dagar har gått...

Så var första veckan snart slut och måste erkänna att den varit väldigt spännande. Massa att sätta sig in i, många uppdrag att påbörja... Dessutom har jag haft ett bra liv även utanför jobbet!

Men jobbet ja... Det har mest varit att ringa runt till kandidater och samla in information om dem, plus ett oräknerligt antal möten. De har de typ tusen bollar i luften samtidigt. Många av ledamöterna är förutom lagtingsledamöter även engagerade i ett antal ideella föreningar och i kommunalpolitiken. Så det är möten under dagtid som gäller lagtinget, gruppmöten och utskottsmöten etc. för att sedan på kvällen ha förenings- och kommunalmöten. Ja, ibland undrar man verkligen hur de orkar och står ut med arbete från morgon till sen kväll...

Såsmåningom har jag börjat känna lagtingsgruppen och dess sekreterare andrew hagmark-cooper lite bättre så att man kan och vågar prata med dem. Andrew jobbar halvtid från måndag till halva onsdag med det ena och det andra, mycket inför valet just nu... Dessutom är han själv aktivt med i olika grupper och går på olika möten som sossarnas representant, så han dyker nu upp här på kontoret nästan alltid någon gång varje dag. Sen springer lagtingsledamöterna in och ut lite hur de vill mellan möten och så. Så jag är inte så ensam på kontoret som jag trodde att jag skulle vara.

Nu de senaste dagarna har det varit ganska stressigt här, så jag har alltid vetat vad jag ska göra och inte ens tagit mig tid att läsa tidningen. Tror nog att jag borde göra det varje dag för att hålla mig up-to-date med allt som händer inom politiken på Åland.

Jag har också varit på SKUNKmöte(www.skunk.ax) för första gången på väldigt länge. Det var härligt att se hur mycket liv och engagemang som de har!

Första dagen

Idag var den första dagen på min högskolepraktik här på socialdemokraterna. Dagen började med gruppmöte där aktuella ärenden diskuterades i lagtingsgruppen. De två landskapsledamöterna kom också i olika premisser in och berättade om vad som är på gång där med samarbeten. Jag tyckte att mötet var långt, cirka 2 timmar, men det var det tydligen inte.

Då det är både kommunal- och lagtingsval på gång på Åland så är det många bollar i luften hela tiden. Sossarna har många olika grupper som jobbar med än det ena än det andra, på olika nivåer. Jag skall försöka avlasta dem på bästa sätt.

Sitter nu och lyssnar på lagtingets plenum där bland annat tilläggsbudgeten diskuteras. De bråkar lite om Hantverksskolan och offentligt byggande.

***

Flyttade från Åbo i fredags och till Mariehamn i lördags. Helgen var således väldigt intesiv med mycket packande, bärande och fixande. Att återkomma till Parkgatan var nostalgiskt och igenkännande. Diskbänken lite äckligare, duschrummet renoverat och toan längre bort. Och inget eget kylskåp.