Tillbaka i staden

Första dagen på arbetet igen efter ledigheten. Det har varit ett par veckors ledighet då jag flängt runt: först Gotland och sedan Österbotten och Kuopio. Nu skall jag rota mig här i några veckor innan det bär av till Åbo.

Han i hennes ögon är ett projekt jag sett på lite vid sidan om. Nu kollade jag in projektets hemsida och blev imponerad av de häftiga bilderna. Tankeväckande vackra bilder som manar till eftertanke.

kuopio

Kallavesi är insjön. Jag har sett den från båten M/S Ukko idag.

på resande fot...

Österbotten!

tack för växthusen, tack för vänligheten, tack för finlandssvenskheten utan hets och minoritetskalabalik, tack för internet, tack för att jag får bo hos Er.

Jag kände mig faktiskt nästan hemma när jag for igenom de små byarna och kommuncentrumena, med glesbygd och jordbrukslandskap.

************

Och i helgen ut och dansade och minglade tre dagar i rad. Igår var Timbuktu på Rockoff. Jag hade inte tänkt att gå, men sprang på Timbuktu på stan och berättade att jag inte hade råd att lägga ut 30 € på biljetten. Han tog mitt namn och satte mig på gästlistan!
Och sen så när ja köpte hans skiva kom han ihåg vad jag hette! haha.
Efteråt var jag till Indigo och där så inspirerades jag av tre brasilianska dansare och gjorde riktigt häftiga moves. Men gick tidigt så jag måsta städa och packa inför resan.

**************

Ny plan för framtiden: jobba som lobbyist. Tror nog att det skulle vara spännande och utvecklande för mig.

hemma

på brändö igen och mycket som man borde tycker mor och far. många sommargäster här. och så vill jag ju träffa dem som jag aldrig träffar och så gör jag inget och så får jag ångest för det och så borde jag.......

Nu idag har jag varit till baren och ätit hamburgare för första gången i sommar. Det var gott.

Minglande i en full by

Almedalen är mer än politik. Det är kontaktskapande och informellt och uppstyltat. På en pr-byrås mingel log jag och vara trevlig och pratade i två minuter med statsråd och riksdagsledamöter. Senare på stan hälsade de som om vi vore bästa kompisar. Sådan ytlighet är jag inte van med, varken från Åland eller Åbo.

Därför var det väldigt uppskattat att igår kväll lyssna till Tomas Andersson, singer/songwriter som spelade gitarr och flygel och sjöng om det verkliga Livet i en knäpptyst metodistkyrka en sen torsdagskväll. Det var också skönt att prata med åländskt båtfolk på semester om just ingenting en dag då man stressat som en dåre.

Det märks att sossarna på Åland har ett ganska brett kontaktnät bland sossar i Sverige. Jag har träffat ett par socialdemokrater som besökte sossarnas 100-årsjubileum och SSUare från Stockholm bad mig hälsa till ”röda Babsan” och Göte Winé, som de besökt i år.

Under veckan har jag fått mycket inspiration från SSU. De satsar mycket på att skapa en sammansvetsad grupp som skall ha roligt tillsammans i kampen för en bättre värld. Vi har varit på Kneippbyns sommarland och åkt vattenrutschkanor tillsammans.

Under veckan har påverkansarbetet skett med hjälp av gatuteater och flygbladsutdelning. Kampanjens olika teman är ganska tillspetsade för att väcka mediernas och folkets uppmärksamhet.

Under kristdemokraternas dag kedjade vi till exempel fast kvinnorna vid spisen då deras förslag för ändring av vårdnadsbidraget leder till det. SSU visade också att kristdemokraterna i mångt och mycket sitter i samma båt som sverigedemokraterna, så man satte en kristdemokrat och en sverigedemokrat i en gummibåt som man drog runt med på stan.

Jag delade ut flygblad för att riva muren i Palestina under miljöpartiets dag. SSUarna byggde upp en checkpoint för att belysa den absurda vardagen för många palestinier.

Moderaternas dag var den mest aktiva. Vi skulle visa hur det riskerar att se ur i moderaternas Sverige om några år. Nära ett fartyg som transporterar kärnbränslen spelade jag död för att protestera mot kärnkraften. Under parollen Moderaternas nya jobb var vi utklädda till pigor och skoputsare för att visa på att låglönejobben ökar samtidigt som klyftorna i samhället växer. Under parollen Moderatland visade vi ändlösa matköer och utslagna utanför moderaternas ekonomiska seminarium. Även finansminister Anders Borg gick förbi och fick sig ett flygblad.

Det mest intressanta under veckan har varit att prata med folk då man delar ut flygblad. Att lyssna på deras erfarenheter och åsikter under ett lugnt och sakligt samtal där jag förde fram SSUs syn. Då man delar ut flygblad skall man vara så trevlig som möjligt och därför har jag alltid önskat trevlig dag efter diskussionen. Mitt sätt att bemöta människor har upplevts vara väldigt osvenskt, då jag varit så pass öppen och social. Om jag betett mig på samma vis i Finland skulle de tycka att jag betedde mig väldigt svenskt.

Veckan börjar gå mot sitt slut och programmet mattas av. SSUarna har farit hem idag fredag och själv sätter jag mig på båten 3.30 för att komma hem till Brändö 20.00 på lördag. Det är inte lätt att koordinera tre olika tidtabeller.

Ingrid

Rapport från en full by

Hallå!

Visby börjar småningom bli bekant och jag hittar behjälpligt här i stan. Ringmurarna stänger liksom in en...

Igår träffade jag surprise, surprise ett gäng ålänningar som var här med båt på semester. Snackade med dem i 45 minuter innan jag måsta springa till bussen.

Så som ni märker, almedalsveckan är mer än politik. Det är framförallt ett nätverkande och kontaktsökande.

På dagens program stod kampanjarbete för att riva muren i Palestina. En checkpoint med militär och palestinier byggdes upp där man förevisade hur förnedrande palestiniernas vardag kan vara.

Jag pratade mycket med Sinikka Bohlin, socialdemokratisk riksdagsledamot samt Sveriges delegationsledare i Nordiska Rådet som besökte Åland i samband med sossarnas 100-års firande. Hon bad mig hälsa till många av de åländska socialdemokraterna. Jag märker ofta av de åländska sossarna har haft mycket kontakter utanför Åland och även bland SSUarna finns de som ber mig hälsa till "röda Babsan".


*******

Rotandet är aktuellt. Det sägs att jag är jordnära och att det är en bra egenskap om man vill bli politiker. Jag har sagt att jag inte skall bli politiker när jag blir stor.

"Vad är det som är så speciellt med öar och din släkt?"
sade en SSUare uppvuxen i en by på svenska kusten.

Brändö är viktigt för mig och det är där jag är hemma . Punkt slut. Jag har bott i Mariehamn och i Åbo och alltid haft två hem. Först Brändö och Mariehamn och sedan Brändö och Åbo. Men Brändö är och kommer nog alltid att förbli det "riktiga" hemmet. Och det är helt klart att jag kände mig mer hemma i Mariehamn än jag kände mig i Åbo.

Hälsningar från Almedalen

Krönika publicerad i Ålandstidningen:


Almedalsveckan är en politikervecka där Sveriges partier, politiker, lobbare, företag och ideella organisationer träffas för att under mer informella former för att diskutera politik. Jag är alltså här för att jag i sommar är högskolepraktikant hos socialdemokraterna och skall fundera på hur man kan engagera fler unga i politiken på Åland. Här är jag med i Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbunds, SSUs, röjargäng som är på plats här i Visby för att kampanja. Igår gällde det klimatförändringen och idag var det jämställdhet. Jag har hjälpt dem att dela ut flygblad och varit utklädd till miljöflykting. De har en bra stämning, och jag har blivit väl emottagen av dem.

Almedalsveckan fick sin början i slutet av 1960-talet då sommargotlänningen Olof Palme höll ett improviserat tal från ett lastbilsflak i Almedalen, en park just utanför ringmuren i Visby. Efterhand utvecklades det hela och fler partiledare började dyka upp. Samtidigt började man ordna seminarier kring aktuella frågor. I år hålls ungefär 400 föreläsningar. Hela veckan är också ett utmärkt tillfälle att knyta kontakter och lägga grunder för viktiga politiska beslut och större affärer.

Varje parti har en egen dag i veckan och i måndags var det sossarnas dag. Då talade Mona Sahlin inför alla Sveriges medier och en stor publik i Almedalsparken. Talet handlade om hur socialdemokraterna skall vinna tillbaka förtroendet tills nästa val. Hon fokuserade främst på fyra politikerområden: jobben, ungdomar, klimatförändringar samt den förkastliga politik som den borgerliga alliansen i Sverige för.

Två representanter från SSU fick komma upp på scen och berätta vad de tyckte borde förbättras för ungdomar. Billiga, mindre hyresbostäder efterlystes samt mer aktiva åtgärder som förminskar långtidsarbetslöshet bland ungdomar. Utbildningssystemet bör också vara byggt så att man har en andra chans – det skall vara lätt att nyutbilda sig. Fritidsverksamhet behövs i alla kommuner och där bör staten, kommunerna och föreningslivet samverka så att det finns en plats i samhället där unga kan vara utan att det kostar. Ungas välmående är också ett stort problem med jämförelseångest, stress, krav, ensamhet och skönhetsideal. 80-talsgenerationen kan bli den första generationen som får det sämre ställt än sina föräldrar.

Mona Sahlin betonade också klimatförändringen som redan idag speciellt drabbar de fattigare länderna i form av naturkatastrofer och klimatflyktingar. Lösningen stavas enligt Sahlin S-O-L-I-D-A-R-I-T-E-T mellan rika och fattiga länder. FN bör också ta en aktivare roll och bli en beslutande instans för gemensamma aktioner mot klimathoten i världen. Samtidigt bör man fokusera på att ha en inhemsk miljöpolitik som går före de europeiska ländernas miljöpolitik och – lagstiftning. Talet i ”Palmedalen” avslutades med orden: ”Sverige har råd med rättvisa!”. Efter talet gick jag fram till Mona och tackade henne för talet och gav henne Ålands socialdemokraters pins.

Idag har jag även haft möjlighet att gå på ett seminarium om det bristfällande samarbetet mellan psykiatri och polis vid handräckningar. Där vet jag att Åland har mycket att lära sig.

Ingrid

***************

Det får inte gå till så här: hälsovårdaren kommer. Hon kan inte klara av situationen och kallar till sig några starka karlar från byn. Polisen är två timmar bort i Mariehamn och den tiden är en evighet i det här fallet, det går helt enkel inte att vänta så länge. Istället kallar man in sjöbevakningen från finska fastlandet, som kommer inom en halvtimme. De kan inte svenska och kan inte kommunicera med patienten.

Vid handräckningen, då polisen skall skydda läkare, vårdpersonal, transportera patienter osv. innebär det ofta hembesök. Det är psykiatrin/allmänläkaren som förklarar hur polisen skall agera vid tvångsintagning. Det kan tex. vara frågan om att en patient avvikit från sjukhuset eller att den inte kommit tillbaka från permission man kan behöva hålla fast armar och ben på en okontaktbar människa. Polisen ansvarar för patienten under färden till sjukhuset.

Polisen får alltför dålig utbildning i handräckandet och saknar således egen kunskap utan får istället använda sunda förnuftet i brist på annat.

Psykiatrin har inte juridiska möjligheter att utöva tvångsmandat utanför sjukhuset.

Det är endast ett fåtal psykfall som blir farliga under vissa omständigheter. Det är då ofta en kombination av missbruk och psykisk sjukdom.

På seminariet som behandlade det bristfällande samarbetet mellan psykiatri och polismyndigheter föreslogs dessa förbättringar:

• Mer samarbete mellan närsjukvård, närpolis och den lokala socialvården. Det är på den LOKALA nivån som nätverk behövs. Erfarenhetsutbyte mellan läkare, psykiatri, socialen och polisen behövs i större utsträckning.
• Det är bra om någon som känner personen kommer med då personen tvångsintas
• Mer forskning om metoder behövs
• Problem med nedskärningar. Psykvården kan ha tids- och resursbrist, vilket kan leda till att patienten blir hemma i upp till fyra veckor och under den tiden hinner det gå utför ordentligt. Vanligen hinner det under tiden bli ett polisfall. Det saknas kontinuitet, man tappar bort individer istället för att operera med snabba insatser och samarbete med till exempel socialtjänst. Egen organisation och metoder måste utvärderas.
• Behov av fokus på hälsa och helhet istället för sjukdom och diagnos. Vården måste i större grad ta hand om ohälsan i samhället och inte bara se till sjukdom. Man bör se och uppfånga människor i tidigare insatser
• En för hög ribba för tvångsvård. Polisen kan tvingas transportera runt personer då akuterna inte tar emot dem. Polisen kan också bli den part i vårdkedjan som tvingas skjutsa, hämta, ta hand om, prata med och i värsta fall erbjuda sovplats i häktet
• Psykiska sjuka som är hemlösa faller mellan stolarna

Är ett intyg om tvångsintagning för mycket bättre än ett intyg för lite? Var drar man gränsen? Tillexempelsvis efter kravallerna i Göteborg så tvångsintogs en demonstrant som hade en ideologisk övertygelse som sade att man med våld skall förändra samhället.

Kulturella aspekter kan också spela in: i vissa kulturer är skilsmässor inte tillåtna, och skall man då inom psykiatrin förändra på människors åsikter och övertygelse?

Hur psykiatrin på Åland fungerar eller inte fungerar har jag ingen övergripande bild av, men som anhörig har jag sett exempel på hur det inte vore vara.

Existentiella frågor är också aktuella:

Mina höga krav på mig själv diskuteras samt släktens psykiska ohälsa.

Brändös seder diskuteras och analyseras för första gången utifrån.

Citat av 2 14-åringars taktik för att få köpa öl: ”Vi skall köpa öl till Charlie” Sen satte man sig på ett berg och drack upp det.

Några år senare skulle det ”bobbla” när man drack brännvin, för annars så var man en mes.

Efter sommarfesterna så körde man hem i fyllan och villan mitt i natten och enligt lokal sed utan flytväst. Tänker på hur nära det har varit så många gånger.

Och skvallret som håller kommunen levande. Efter 25 år minns alla allt. Det kan vara så att hela byn vet om det utom de närmast berörda.

Men man bryr sig också om varandra och får också uppmärksamhet i lokalsamhället.

Och det är ju likadant idag som för 25 år sedan.