Inte ett tag.

Hejsan bloggen.

Det var en gång som jag ville besöka dig ofta. Det går lite i vågor det där.

Det går så där. Kan inte vara nöjd med mig själv.

Inte min granne

När jag nästan var hemma stötte jag på min gamla granne. Eller ja, han stötte på oss, jag och en annan tjej som bor i närheten av mig. Konversationen inledde han med "Hei tytöt, tiedättekö paljonko kello on?" (hej flickor, vet ni hur mycket klockan är?) sen sa jag lågt till Pernilla att det är bäst att ignorera. Och då lyckades han inse att vi pratade svenska och bytte språk. Han kunde ganska bra svenska. Jag tittade på honom, insåg vem han var och sade "men herrigud det är ju du, känner du inte igen mig?" Han svarade att han gjorde det nu. Och bedyrade att han inte ville något annat än att veta vad klockan var. Tyvärr så kan jag inte tro honom. Vem behöver veta vad klockan är när man är 50 meter hemifrån. Då tar det inte länge innan man själv kan kolla.

Jag tänker alltid inte personer i min närhet gör såna där saker. Inte min före detta granne, inte din bror. Inte tillhör någon av mina bekanta de en av åtta män som köpt sex. Men det är inte så. Det kan vara din pappa, din barndomskamrat, din bror, din pojkvän. Det är bara så svårt att acceptera och förstå det.

Årsfest

Jag var på Åländska Studentlagets Årsfest igår, jubileum då föreningen fyllde 75. Sillis idag.

Årsfesten gick till så här:

Sollena akt; övriga föreningar kommer och gratulerar och ger presenter. Jag reppa från SF-klubben. Hade köpt grejer från olika delar av världen för att visa på havets möjligheter som vi ålänningar haft förmånen att ha runt omkring oss. Ölsorter, muminklubbor, coca cola, brännvinssorter, fasanpaté...

Bankett; man ska tillsammmans med sin bordsherre "marschera" in i salen. Jag satt bredvid Kasper. Sen förrätt, huvudrätt och efterrätt. Och konferenser, tydligen mellan båda rätterna. Då får man gå på toa. Eller vad man vill. Och hela tiden snapsvisor. Som sångledarna anför. Det var väl ungefär där skon klämde. Men jag hade förberett mig på det. Endast män lyftes fram. När det pratades om kvinnor så var det i nedlåtande toner. En icke-planerad incident var att några bastubadare som höll till i Kårens bastu kom och knackade på fönstret som täcker en hel vägg. De var iförda "den åländska nationaldräkten" som en av sångledarna brukar kalla den; de var nakna.

Nachspiel; så behöver man inte vara så fisförnäm och korrekt längre. Fast det hade vi i och för sig inte varit under banketten. Först är det dock styrdans. Sedan begav vi oss till merkantila klubbens klubblokal där festen varade nästan hela natten lång. Jag kom hem vid tretiden.

Ett fiktivt brev till studiestödsenheten, Åland

Hejsan Studiestödsenheten!

Det är en ära att få pängar av er så att jag kan studera. Egentligen räcker de ju inte till, men det känns skönt att ha ert stöd.

Förra året fick jag inte så många studiepoäng som jag borde ha fått, men hoppas att ni inte blev så hemskt arga då. Det hela var väldigt jobbigt för mig, mitt välmående korrelerar i hög grad med prestationer.

Jag har på senaste tiden funderat över det här med prestationer och duktighet. Det är flickor som mest drabbas av det hela.

Igår hade mitt ämne ämnesslag. Det var alltså statskunskap det var frågan om. Jag tog upp det där med icke-inspirerande studiemiljö. Det kom först suckar från högste hönset, den högste professorn där, men sen började den lägre prata. Han är smart. Och så diskuterades hit och dit och det gick bra, tyckte jag. Huvudgrejen i den smarta professorns talande var att det är ett glapp mellan systemet idag.

Upplägget av undervisningen vid universitet utgår från att vi studeranden ska studera på heltid. Men på grund av studiestödets låga nivå så klarar vi inte oss utan tvingas jobba för att försörja oss. Detta leder ju då till att det blir krävande/omöjligt att studera på heltid. Samtidigt har staten infört en tidsgräns på sju år för universitetsstudier, sen ska man kickas ut ur systemet är det tänkt.

Vilka möjligheter finns det för att göra situationen bättre? dessa alternativ skulle kunna förverkligas:

1. Heltidsstudier är möjliga på grund av högre stöd från staten
2. Heltidsstudier är möjliga på grund av att studerande lyfter studielån
3. Vid universitet bedrivs deltidsstudier, studerande studerar och arbetar samtidigt. Studiesystemet ändras enligt det.

Hur tycker Ni att vi ska ha det?

Vänliga hälsningar

Ingrid Eriksson

Men asså...

Ja, jag är väldigt smart, jag. Jag stannar uppe nu och gör ingenting och ville skriva på bloggen av en orsak jag glömt bort.

Jo, jag såg på en film. Eller egentligen två idag.

Den ena var om en sekreterare med ett stort rättvisepatos (så sades det när stipendier delades ut i gymnasiet) och om hennes rika chef som hon skulle vara anträffbar till dygnet runt. Den filmen hette visst Two Weeks kommer jag på nu. Han sökte henne på hennes personsökare när hon var brudtärna på sin bästis bröllop och det stod att det var emergency. Problemet var att han inte visste vilka slags kläder han skulle ha på sig inför en TV-gala. Det slutade med att hon måste avgöra allt åt honom.

Den andra som hette Broken English handlade om en 30ish ensamstående kvinna som var trött på försökandet att hitta kärleken. Men sen så mötte hon Julien och så blev det så där magiskt. Men ändå hade filmen en påtaglig tragisk underton. Kvinnorna i filmen kunde inte somna utan sömnpiller och/eller alkohol och hade piller för ångestattacker. Det kändes väldigt ledsamt att se att det måste vara så för att klara vardagen. Det blir allt vanligare känns det som. För en tid sen diskuterade Josse och jag att en stor del av dagens studerande/den här generationen klassas som alkoholister.

Och ja, vad ska jag göra i juli?

Pappersinsamling, psalmer och prövningar

Så idag kom jag att tänka på psalmen "Det finns en plats i en kyrkobänk som är bara, bara min. Den dagen jag föddes skrev änglar mitt namn i himmelen in." Den brukar vi sjunga på begravningar i Brändö.

Och pappersinsamlingen ja. Innan jag började skolan så hade de ett sådant återvinningssystem att en pappersinsamlingscontainer cirkulerade runt i byarna i skärgården tills den blev full. Den var alltså öppen för allmänheten, och gissa om det var en bra lekplats för oss barn i byn? Vi satt där inne och grävde bland tidningar, kopieringspapper, kommunens säckar med pappersstrimlor. Bäst av allt var veckotidningarna, och ibland dök det till och med upp en gammal serietidning! Om det var Kalle Anka var lyckan gjord, Bamse var inte riktigt lika häftig. Det var alltid så att man kom därifrån med något, trots att vi ju inte kunde läsa. Där inne luktade det lite blött gammalt papper, lite liknande bokantikvariat men starkare. Det var lätt hänt att jag skar mig på pappren där.

Ja prövningar, ja. Det är mest prov i skolan det är frågan om.

Margit

För en tid sen tänkte jag på Margit. Jag hade en av mina nostalgiska dagar då jag tänkte på dem alla. Margit, Anna-Lisa, Hjördis, Charlie, Ragni, John. Fast mest Margit. Hur hon cyklade till tegarna. Att hon alltid hade kjol. Hennes fåror i ansiktet. Alltid solbränd.
Här kan man lyssna på henne.

Jag ska fara hem i helgen

Jag ska fara hem i helgen hemifrån. Jag ska träffa Madelene och se på fasta Åland också på måndagen på intervju inför praktiken. SPeNnanDe.

I