fredag 29 juni 2007

rapport från rosenskottens möte i tisdags

Mötet började med några inledningsord av Barbro Sundback, presentation samt soppa. Barbro poängterade att visioner alltid behövs inom politiken och att man skall våga vara crazy. Efteråt började vi diskutera varför man blivit politiskt intresserad och valt att gå med i ett parti. Martin poängterade att han var med i politiken för att ta ett ansvar, han ser det som väldigt utvecklande på ett personligt plan. De andra framhöll ofta att man ville lära sig mer om politik, vilket man också tror att andra vill, men då det ofta är ett stort steg att gå med i ett politiskt parti, och då speciellt sossarna, för att man framställs som kommunister. Dessutom kan det vara svårt att veta vad man tycker som ung och man tror att man måste köpa ett helt koncept då man går med i sossarna.

Att gå med i ett politiskt parti slår nog en riktigt inte, man blir ofta helt ställd inför tanken att göra något mer än att gnälla med sitt politiska engagemang.

Politiker borde därför ges större möjligheter att synas och höras i skolorna samtidigt som de unga som är engagerade i ett politiskt parti även måste synas och höras för att visa att det finns unga. Då politiker skulle komma ut i skolorna skulle unga få en bättre bild av de olika partiidealen och vad politikerna gör. Det diskuterades också att det ofta finns ett behov av diskussionsgrupper i skolan där man får tala allvar. Elevrådens status anses vara för låg då de till exempel inte ges tillräcklig tid i högstadiet. Elevrådets roll är också ofta väldigt oklar, man vet inte vilka möjligheter man har, vilket leder till att hela grejen känns meningslöst då inga fräscha idéer kommer upp, man gör ju ändå alltid som man gjort. Ett första steg kunde vara att ge mötena mera pondus genom att inte hålla dem på rasterna och att lärarresursen får fortbildning. Skolorna är trots allt den bästa arenan att nå unga då den når alla.

Sedan fortsatte diskussionen att handla om vilka frågor som intresserar unga. Åsikterna gick lite isär på den punkten, men deltagarna menade ändå att små frågor i de ungas närhet ofta känns mer naturliga att engagera sig i och ha åsikter om, medan man sedan inte ser kopplingen till politik, det är ju så svårt då det anses vara så stora frågor som behandlas där. Alla var överens om att samhällsengagemanget ofta väcks i högstadiet eller i början av gymnasiet då man också kan börja bli mer ideologiskt medveten och intresserad. I tonåren intresserar dels frågor nära en och dels stora globala frågor. Det är dock svårt at köpa en hel ideologi och bli likriktad, det är kanske inte så lätt att förstå att inom varje ideologi finns olika falanger.

Att välja socialdemokraterna var naturligt efter en tids engagemang då man insett att vi har en större grund och mer funderingar och ett längre perspektiv. Då man är ung så är det också lättare att hoppa runt i ungdomsförbunden och de tär bra om man är öppen och vågar prova sina vingar i flera partier. Trots detta är det lätt att man anses bli stämplad då man går med, och då speciellt om man går med i sossarna, det enda partiet till vänster på Åland. Men ofta då man frågar varför det skulle vara så hemskt att vara med i socialdemokraterna så får man inget vettigt svar, och det bevisar hur ytlig kritiken är.

Hur man skall locka unga med i politiken hade deltagarna också många smarta förslag på. Det konstaterades vara smart att driva enfrågor, som miljöfrågorna. Om ungdomsgruppen jobbar med dessa inom till exempel olika projekt, gärna med internationell betoning, kan man locka till sig unga. Man måste dock vara medveten om att Ålands politik är väldigt lokal och att ett visst navelskåderi nog finns.

De som varit aktiva inom partipolitik på fastlandet har märkt att partiaktivitet ofta går i arv från mor eller far, kanske delvis via diskussioner vid köksbordet. Det gör det också lättare att börja aktivera sig själv. Det är också vanligt att de unga partiaktiva siktar på en karriär inom partiet. På fastlandet har partiernas ungdomsförbund blivit administrativa organisationer och ideal glöms bort. De har blivit kalkylerande där endast några är med och bestämmer. Det är viktigt att diskussionen hålls igång på konstruktivt sätt. Här lyssnas det mer pga. småskaligheten, t.ex. har rosenskotten bra gehör i styrelsen. Öppenhet, debatt är viktigt för att få förtroende hos ungdomarna, medan myglande och kohandel skall undvikas. Det är också viktigt att man kan komma snabbt in i allting. Socialdemokraterna på Åland måste vara breda. Det är viktigt att retorik och verklighet stämmer överens, ex. i demokratifrågan… Det är lätt att glömma bort i den politiska vardagen, det borde vara ett medborgarperspektiv.



************************



nu är jag på väg hem från jobbet. skall fara till bomarsund över helgen med avstickare till geta på poesi och visor. en syster från fastlandet är med och läser upp sina alster.

torsdag 28 juni 2007

mycket på gång

Den här veckan har det hänt mycket:
  1. jag har ordnat möte på bönan
  2. fixat ihop ett program för besökande kurder
  3. sprungit på stan med dem idag
  4. haft hemsidemöten
  5. samt ju duttandet i måndags, mitt nya arbetsredskap: pudret, tihi.

hade en intressant diskussion med åsa om sdps byråkratisering och administrering, och den övertygade mig änm er om att inte bli medlem i sdp eller fsd. tyvärr får man väl säga, för ideologin är det ju inget fel på. det är "bara" junttandet, slicka-uppåt-sparka-neråt, karriärismen och formalismen som jag inte diggar. för annars är det ju bra: trevliga människor (nåja, för det mesta) intressanta evenemang, jag får lära och utveckla min finska osv.

nej, fastlandets sdp har nog mycket att lära av ålands socialdemokrater.

tisdag 26 juni 2007

händelserik midsommar

midsommaren var händelserik.
jag låste nämligen ut mig. så jag for hemifrån fredag klockan 9 på morgonen och kom tillbaka måndag klockan 9.
Under den tiden hade jag varit:
  • på min kompis stuga
  • bott hemma hos en kompis kompis
  • varit ut på arken på lördagen
  • farit till min morfars stuga i bomarsund och övernattat där
  • varit på jobb på måndag och på kvällen duttare på porträttfotograferingen

Men det var faktiskt en riktigt kul midsommar!

fredag 22 juni 2007

midsommar

Det är midsommar igen. Den återkommer ju varje år och man blir lika förvånad varje gång att sommaren gått så snabbt.
Veckan har förlöpt med trötthet och nedstämdhet. Jag har sovit mycket, men ändå varit trött. Ser systemet: vecka, vecka. Vecka bra, vecka dåligt.
Nu har nu ändå roligheter hänt: träffat Anders som var hit på visit från Helsingfors och hälsade på Regnbågsfyren, som ringde helt oförhappandes, och sedan träffat mickis som jag inte heller sett på långe.
Nu blir det snart en lite längre helg, ska snart bege mig bort från kontorets trygga vrår till landsbygden och Saltvik. Ikväll skall det grillas med gymnasiekompisar, badas bastu och tas det lugnt.
Trevlig midsommarhelg åt er alla.

fredag 15 juni 2007

hemfarande

idag lite trötthet, för att sträcklande iav da vinci koden påverkar min hjärna.


skall just fara med buss till Bomarsund och träffa mamma där. Sedan hem med alfågeln - världens tråkigaste färja - ikväll. jag slår vad om att det är massor med folk där som skriker så att man inte får lugn och ro, men jag kan ju fördjupa mig i boken.

försöker nu bränna en cd-rom men det går inte så bra... Ska just försöka på en annan dator. Sen ska jag äta gröt och gå till bussen.

Imorgon ska jag få massage och bli klippt och jag hoppas att det bli härligt. Jag diggar verkligen Evald, han är 80, blind, har bott i Helsingfors i hela sitt vuxna liv, dit han måste flytta på 1930-talet pga att han inte kunde gå i skola på åva pga synskadan. sen under kriget var han i skola i stockholm och har sedan jobbat som massör i helsingfors i hela sitt yrkesverksamma liv. de synskadades förening har tydligen nåt plejs som man får jobba på där. sen så är han intresserad av samhället runt omkring och vet en hel massa, vi brukar diskutera medan jag får massage, och den varar en timme och kostar 15 €. Han har i många år tagit emot kunder från Åva på sommarstugan.


Nu idealiserar jag livet i hembyn igen, typiskt mig.

torsdag 14 juni 2007

kampanjarbete

God dag bloggdagboken!

Idag har jag pysslat med konkret kampanjarbete: fixat lådor för enkätsvar, delat ut enkäter, fixat övriga saker som de borde ha med sig.
kan bara konstatera att det tar lång tid. I mitt huvud har jag grovplanerat en kampanj för ÅSS tills höstens kårval, det är mycket som skall göras och jag har lite dåligt samvete, det är jag som är valchef och om jag far till Köpenhamn kommer jag ju inte konkret kunna vara i Åbo och hjälpa till...
Men det känns skönt att få lite insipration för hur man kan föra en kampanj här på åland, man kan ju härma lite i åbo senare. Kampanjen i åbo blir såklart i ett ännu mindre format än här, men iaf... Så jag har nu sett tre olika stora kampanjer. på riksplan/fastlandet inför riksdags- och presidentval, nu här på Åland och redan tidigare i åbo.

Det är alltså på Lördag det gäller för mariehamnssossarna, de ska stå på fyra olika ställen runt om i stan och pejla läget hos folk. Jag får bara önska dem lycka till och hoppas att vädret blir fint... Annars är det nog inte så mycket folk ute som vill prata med dem.

onsdag 13 juni 2007

EMO


Under festivalen satt en kille för sig själv på kvällen då banden spelade. Han såg lite sentimental ut så jag frågade om allt var okej. Han svarade att han var Emo. Jag hade aldrig hört talas om vad det betyder så han svarade att det betyder att man är emotionell.
Mia Hanström (www.bloggen.fi/miah) menade att det mer är en lite pessimistisk självreflekterande grupp, man går inåt och fokuserar på sig själv. Det är tydligen väldigt populärt att vara det nuförtiden. Kolla in den typiska Emoklädseln på http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Emo_fashion_kid.png och du finner sedan ganska många unga i din omgivning som ser ut på det viset.
Wikipedia berättar också att termen emo härstammar från 1980-talets hårdrockspunk som skapades i Washington D.C Nuförtiden anses emo vara rock musik med emotionella texter eller som texter som skapar känslor whos lyssnaren. Men emo är mer än bara musik, det handlar även om klädsel och personilghet.
När det kommer till mode är det tighta jeans på både kvinnor och män, långa pannluggar i sidobena, svart rakt hår, tighta t-skjortor med bandnamn på (eller andra designade t-skjortor), slitna converseskor, glasögon med stora svarta skalmar.
Som Emo är man till personlighet och attityd så ofta känsliga och man visar sina känslor, är blyga, inåtvända och ofta tysta. Man skriver poesi, där förvirring, depression, ensamhet och ångest kommer fram. Orsaken är att världen inte förstår författaren. Man referear till hjärtat, mörka adjektiv och är oroade över tiden och kärlekens oåterkallighet.
"life is pain" är ett vanligt tema.
Emomusiken kritiseras för att vara enkel, man behöver inte kunna spela så bra osv.. Modet anses vara pinsamt och om subkulturens medlemmar påstår man att de endast låtsas leva ett hår, bittert livn är de egentligen lever ett bekvämt medel- eller överklassliv. Det anses främst vara frågan om melodramatiska, själupptagna tonåringar som ägnar sig åt att skriva dålig poesi och spenderar mycket tid på MySpace.
Så nu vet jag (och ni).

tisdag 12 juni 2007

BUS festival Lappo 8-10 juni


Helgen firades på Barnens och Ungdomarnas Skärgårds -BUS- grande festivale - en tre dagars festival med workshops, banduppträdanden och lek. Allt på ön Lappo där 50 personer bor året runt. Själv dök jag som styrgruppsmedlem upp fashonabelt sent på fredagskvällen - lagom till maten såklart - och fick min fina BUS t-skjorta där alla namn på dem som deltagit i projektet fanns med. Kvällen firades - såklart alkoholfritt- med ett "lägerbål" utan eld pga brandfaran. Men det var mysigt ändå då vi hade allsång och två kumlingekillar bjöd upp till dans. Lördagen var Workshopsdagen där jag valde lerduvsskytte och smyckesdesign. Lerduvsskytte varmläskigt, och jag insåg snart min begränsning, jag var alldeles för rädd för att kunna sikta. Jag förknippar helt enkelt skjutandet med att döda, något som jag är skarpt emot, är ju vegetarian. Sedan var det pillerill med örhänges- och armbandstillverkning. Gjorde ett spiralarmband som jag är väldigt stolt över!
Kvällen var vigd åt band, mestadels hårdrocks, som kom från västrafinlands, åbolands och ålands skärgård samt från Mariehamn. elin thomasson och Sladh var helt klart mina favoriter!
På söndagen for vi hemåt, men hann innan dess slappa på stranden en stund. Några badade, men jag tyckte det var alldeles för kallt, och dessutom fläktade det helt tillräckligt.
Sammanfattningsvis var helgen mycket bra och väl tillbaka i Mariehamn så kunde jag konstatera att festivalen nog varit en välbehövlig humörsupphöjare!
Kolal även in BUS-projektets hemsida www.moja.nu/bus
(angående bilden: EU och Interreg finansierar projektet till 50% allstå otroliga 100.000 €)

torsdag 7 juni 2007

egalias döttrar

Igår var jag till bibban och lånade böcker. Jag tittade länge innan jag kunde bestämma mig. Lånade Egalias döttrar av Gerd Brantenberg. Jag har länge velat läsa den, men den fanns endast på finska i Åbo och inte alls på Brändös bibba. Boken handlar om landet Egalia där kvinnorna har makten. Det är riktigt roande att läsa alla omgjorda uttryck: det talas om kvinniskor, i uttrycken används dam används istället för man. Det talas nedlåtande om herken istället för fröken... Jesus är Klara och istället för herregud sägs frugud. Herrarna staylar och dekorerar sitt skägg med skäggband och har ett rysligt besvär med att tvätta och locka det. Det roligaste är nog ändå pehå-begreppet, pehå är en förkortning för penishållare som männen börjar använda i samband med puberteten. Pehån bärs ovanpå särkarna/kjolarna och är av finare material vid finare tillfällen. Huvudpersonen Petronius drömmer om att bli sjökvinniska som fångar spjutfiskar. Hans mor, direktör Bram, låter därför till sonens födelsedag specialtillverka en dykardräkt för män, med pehå i ett bitsäkert material. Men Petronius inser ändå att han inte skulle klara av yrket som sjökvinniska: det är för hårt och slitsamt, och dessutom så är det ganska rått, dam(man) ska inte vara känslig för blod.

Nu har en grupp män just startat en mansgrupp som vill förbättra männens situation. Få se vad som kommer härnäst.

***************

En annan rolig sak som hände mig igår var att Tessi kom på besök. Hon ska jobba i Mariehamn i sommar. Det blev snabbt påkommet så jag visste inget om det innan hon ringde igårkväll. Roligt med flera kompisar i Mariehamn.

onsdag 6 juni 2007

mariehamn

Jag har inte varit i Mariehamn på två år. Visst har jag ibland stannat här över dagen, men inte någon längre tid. Jag har märkt att det skett vissa förändringar. Framförallt så byggs det väldigt mycket just nu: kultur- och kongresshuset och företags hus.

Sophanteringen har också ändrats. När jag flyttade saknade jag i början kompost, det kändes väldigt främmande att kasta alla sopor i samma soptunna. Numera sorterar vi på Parkgatan glas, konservburkar och kompost. Känns väldigt bra.

Jag har glömt bort hur vackert Mariehamn är: Tullarns äng, närheten till havet och det gröna. Det känns bra att vara tillbaka igen.

fredag 1 juni 2007

några dagar har gått...

Så var första veckan snart slut och måste erkänna att den varit väldigt spännande. Massa att sätta sig in i, många uppdrag att påbörja... Dessutom har jag haft ett bra liv även utanför jobbet!

Men jobbet ja... Det har mest varit att ringa runt till kandidater och samla in information om dem, plus ett oräknerligt antal möten. De har de typ tusen bollar i luften samtidigt. Många av ledamöterna är förutom lagtingsledamöter även engagerade i ett antal ideella föreningar och i kommunalpolitiken. Så det är möten under dagtid som gäller lagtinget, gruppmöten och utskottsmöten etc. för att sedan på kvällen ha förenings- och kommunalmöten. Ja, ibland undrar man verkligen hur de orkar och står ut med arbete från morgon till sen kväll...

Såsmåningom har jag börjat känna lagtingsgruppen och dess sekreterare andrew hagmark-cooper lite bättre så att man kan och vågar prata med dem. Andrew jobbar halvtid från måndag till halva onsdag med det ena och det andra, mycket inför valet just nu... Dessutom är han själv aktivt med i olika grupper och går på olika möten som sossarnas representant, så han dyker nu upp här på kontoret nästan alltid någon gång varje dag. Sen springer lagtingsledamöterna in och ut lite hur de vill mellan möten och så. Så jag är inte så ensam på kontoret som jag trodde att jag skulle vara.

Nu de senaste dagarna har det varit ganska stressigt här, så jag har alltid vetat vad jag ska göra och inte ens tagit mig tid att läsa tidningen. Tror nog att jag borde göra det varje dag för att hålla mig up-to-date med allt som händer inom politiken på Åland.

Jag har också varit på SKUNKmöte(www.skunk.ax) för första gången på väldigt länge. Det var härligt att se hur mycket liv och engagemang som de har!