Mycket

en bekant som varit in på min blogg konstaterade att det var förvånansvärt lite politik. det beror nog på att det är förvånansvärt lite politik i mina tankar nuförtiden. Det har mest varit identitetsfrågorna som malat i huvudet.

Annars hade ju den här tiden varit optimal för politikskrivande - lagtings- och kommunalval på Åland skulle ha gett ett brett uppslag med frågor. men icke. har nog följt med, men inte orkat bry mig. allt känns så småskaligt och fjuttigt att läsa om den aktuella politiska agendan på Åland när man är på fastlandet, och det händer så häär mycket saker hela tiden <---------------------------------------->

men men, min analys av valresultatet:

det är alltid lönande att vara i oppositionspartiet. det är som sagt alltid bra att ha flera åsikter inom ett parti och en bred ideologi (jmfr sfp). många som tidigare röstat på brabro var sura på henne så de tog viveka istället. man hade en massa gamla rävar som drog röster.

fs lyckades inte ha nån erfaren kvinnokandidat efter harriet lindeman och hade få kandidater överlag (men wille var ju bra). om man röstar på de obundna känner man att man inte behöver binda sig och ta ställning, man röstar ju inte på ett "riktigt" gammaldags parti. där får ju alla också vara med. åf anses vara mer rumsrent idag än igår pga att vissa blivit utkickade (och OBS gått över till obundna) och att halvkända ställt sig bakom partiet.

sossarna förlorade på att Barbro minskat i popularitet. dessutom lyckades man inte hitta en lika stor röstmagnet som lasse wiklöf. och så har man varit i regeringen.

centern gick framåt då britt lundberg fick 200 röster fler än i förra valet. det var hon välbekänt av så pass mycket energi och hjärta hon har lagt ner på politiken.

hut var bara palleralla.