Hospitality club och Couchsurfing

Dom där mailen trillar ju in med jämna mellanrum... Ibland blir det sopkorgen direkt, men ibland tvingas man mer eller mindre att reagera. Det här kom igår:


"THE SUMMER IS NOT OVER YET! (Hospitality club-meeting in Mariehamn!)
After a long year Rosabella is returning to the crime scene and wants to
organize a meeting in Mariehamn. I wish to meet you people who I met last summer
in Åland and also all new members who have joined and welcome all to this
HC-community.

Hospitality Club/Couch Surfing-meeting in Mariehamn, Saturday 18.8. starting at 20.00 in Lilla Holmen
beach. Bring blanket and some beer to keep you warm, also bathing suits if
weather permits. ;) On Saturday should be clear skies and pretty weather."


Hospitality club och couch surfing har samma grundtanke:

att sammanföra människor - värdar och gäster, resande och lokalbefolkning. Man träffar människor när de är på resande fot - och hjälper med ett tak över huvudet för natten eller en guidad tur genom stan.
Genom att ge lokalbefolkningen en chans att möta folk från olika kulturer hoppas de kunna stärka en interkulturell förståelse och stärka freden på våran planet.
Det finns inga måsten/skyldigheter (du måste inte vara värd för någon!), medelmskapet är gratis och öppet för alla. Medlemmar kan titta på varandras profiler, skicka meddelanden och posta kommentarer om sina erfarenheter på websidan.

Så kära läsare! välkomna att bekanta er närmare med hospitality club och couch surfing nu i helgen!


*****************************

Här kommer mina erfarenheter från tiden som medlem:

Sista året på gymnasiet bestämde jag mig för att fara ut och resa. Första planen var Östersjön runt, men det ändrades snart: tiden gick snabbare än vad jag trodde och inträdesprovet till statsvetenskap vid Åbo Akademi hägrade. Så det blev en mini-baltikum tur. For först från Mariehamn till Tallin. Tog en bädd i den billigaste hytten och fick för första gången en riktig hyttNYCKEL. Kändes lite skumt. Kom fram tidigt på morgonen.

På kvällen så hade jag gjort upp med en typ att jag skulle få sova hos honom. Jag hade aldrig sett honom förut, men han verkade ju helt trevlig och vettig. Han visade sig vara det med. Han bodde i en sliten etta där parketten lossnat på sina ställen och där det var högt till tak. Mittemot såg jag en av många skyskrapor som kommit upp under de senaste åren. Blänkande fasad. I hans kök fanns ett kylskåp på fötter. En av de många kontraster som jag såg på resan.

Färden fortsatte till Tartu, universitetsstad med anor. Kollade in en maffig botanisk trädgård och försökte utan resultat kontakta nattens värd. Tog in på ett nyrenoverat vandrarhem/hotell nära busstationen och sov ensam i ett rum för tre. Vaknade fem minuter innan bussen till Riga skulle gå, men hann ändå med.

Det var en lång färd... Men väl framme förundrade jag mig över storleken... Oj så vackert det var! Men nästan ingen kunde ju engelska och kontrasterna var än större än i Estland. Skulle nu bo hos en flicka som visade sig vara väldigt trevlig och lik mig och som kunde engelska. Hon bodde i en tvåa tillsammans med syster och mormor. Gasspis, kylskåp på fötter och ingen värme påslagen. Ungefär 20 minuter med spårvagn från gamla stan. Konduktören tog betalt och sätter pengarna i en liten väska hon bär med sig. Höghusområde där husen är barackbitar: några på rad och fler på höjden.

Resten av resan var inte så välplanerad, så tog in på ett vandrarhem i Pärnu och for dan efter till Åbo på föreningsfestival.


Det har också kommit människor till mig: en italiensk världsmedborgare, en schweitisk psykologisktuderande och två ryssar, varav en kunde svenska. Dessutom har ett flertal frågat om boende, men det har inte passat, eller så har de inte fattat hur långt det faktiskt är ifrån fasta Åland/Mariehamn till Brändö.

För en månad sedan i Kuopio bodde jag också hos en tjej som bodde precis invid Kallavesi.