Livet på Utica College

Hejsan Bloggen!

Jag har kommit till Utica, staden där Linda studerar i år. Det är en ganska deprimerande stad - många butikslokaler står tomma i centrum som om de väntar på en grundlig renovering av en driftig entreprenör.

Jag ser inte mycket av staden här. Som collegestudent lever man sitt vardagsliv på campus till 100%. Dagen börjar med frukost på Strebel caf. Det känns som en hotellfrukost - frukt, godis, läsk, äggröra, bagels, rostbröd, brownies, juice, glass, sandwiches, yoghurt, oatmeal (sån där gröt i påse som man kokar i tre minuter), flingor, våfflor. Ja väldigt mycket att välja mellan. Man går dit på lunch och på middag också. Det är lika mycket att välja på då med: sandwiches, wraps, sallader... Och så varm mat. En varm vegetarisk rätt. På menyn står alltid pizza, hamburgare och pommes frites.

Linda bor i en "Suite" ungefär som en cellbostad i studentbyn, men utan kök. Det finns ett kök på Lindas våning - men inget kylskåp - så hon lagar ingen mat, kokar bara te på kvällarna. Hon delar rum med världens sötaste och sympatiska tjej, Waan (uttalas som one), som kommer från Thailand. Hon köper sina kläder på barnavdelningen. De delar dusch och wc med en annan tjej. De andra som bor här är amerikaner som skriker mycket. Jag får sova i Lindas säng och Linda sover på soffan i hallen. Mycket snällt. Jag sover och läser. Idag läste jag Night av Ellie Wiesel.

Jag var på en av Lindas kurser imorse. Den hette Interpersonal Commuication. Det kändes som en blandning mellan gymnasiet och högstadiet. Men kursen riktade sig också till första årets studerande. Föreläsaren var väldigt personlig och hade konstiga skämt. Om folk i Arkansas. Han gjorde sitt bästa att berätta varför studier i kommunikation är så viktigt. Förstaårsstuderandena fnittrade åt hans skämt.

Vi var till posten idag. Det tar ungefär 20 minuter att gå. Det är väldigt långt här. Vinden ilade och pinade mina stackars lår. Sen åt vi på en mexikansk restaurang där guacemolen var väldigt rinnig och smakade diskmedel. Staden tänker inte på fotgängare här; trottoarerna var oskottade. Vid en korsning där man skulle trycka på en knapp för att komma över kunde man inte komma åt den pga. en snöhög. Det är ganska mycket snö här nu, en halv meter blötsnö. De saltar väldigt på gångarna här vid college så det säger plask, plask när man går här. Och det är väldigt skitigt på golven här.

Jag var på universitetsbiblioteket här. Man får godis där vid disken. Det tycker jag var lite trevligt. Mattanterna känner igen Linda och undrar hur hennes resa varit. Mannen på internationella enheten, Uncle Dan, håller sig uppdaterad med vad som händer med de 80 utbytesstudenter som finns här. Såklart vet han allas namn. Det gör professorerna/lärarna också. Om man går dit så måste man räkna med att ärendet tar hälften av tiden, resten går åt till att prata om ditt och datt. De tar emot en hela tiden.

Ja. Det är mycket som är olikt här vid det här universitetet. Men något mer kommer jag inte på just nu. Jag far ifrån USA på måndag. Det är ju jättesnart!